I melankolinsspår
Söndag, fint väder, lediga hela familjen. Dagen kunde egentligen inte ha börjat bättre. Kan inte förklara min sinnesstämning idag för jag vet inte själv varför jag känner som jag gör.
Har kännt mig deppig idag, kan göra så ibland utan att veta varför, kan inte sätta fingret på det. Riktigt träligt då det hade varit lättare att göra något åt det. Har inte haft ork till att hitta på något idag. Skulle hört av mig till två av mina mammavänner nu under helgen för att eventuellt hittat på något men jag har inte haft orken att göra det. Å andra sidan så hörde de inte av sig heller så jag borde inte ha dåligt samvete. Vet att de ofta har fullt upp. Jag vill med ha fullt upp, saknar att gå i skolan ändå kunde jag ju inte gå någon lång stund. På helgerna brukar vi oftast ha fullt upp då vi nästan alltid träffar familjen eller några vänner. Men inte denna söndag vilket egentligen också är rätt trevligt.
Lördagen var iallafall mycket trevlig. Tack min goa vän K med familj för att vi fick komma och fira din lilla son. Du har en sån underbar familj, så goa barn och en jättetrevlig man. Man känner sig alltid välkommen hos er. Jag är så tacksam för att du är min vän.
Igårkväll började min sambo att prata med mig om vad jag vill göra med mitt liv, vad jag vill utbilda mig till. Jag har ju en drömutbildning som jag allra helst skulle vilja gå kruxet är att den ligger i Jönköping. Det känns som en dröm som är så långt bort att man knappt vågar ta den till sig och fundera på den. Om jag börjar tänka på det måste jag ta tag i det. Ville flytta dit och läsa den utbildningen för många år sedan när vi bara hade ett barn. Men då ville inte min sambo flytta med utan tyckte inte vi inte kunde flytta från ett fast jobb som han hade här. Hade vi då bara vetat hur stor sorg det skulle åsamka mig hade vi nog flyttat ändå. Jag har nog hela mitt liv följt andra, har aldrig vågat ge mig ut på okända vatten. Dåligt sjävförtroende skulle andra säga och ja jag måste nog hålla med där. Jag har inte tillräckligt med tro på mig själv att jag skulle klara av det.
Men iallafall tycker sambon nu efter lite mer än 7 år att vi borde flytta dit och att jag borde ta tag i min dröm. Han är redo nu men nu är det jag som inte är redo. Det är så mycket svårare nu med fyra barn och att vi rotat oss så djupt här i området. Börjat lära känna så många fler, både vi och barnen har fått vänner. Grabbarna mina skulle lätt anpassa sig till en ny stad, nya vänner men min dotter på 8½ år vill absolut inte. Hon är mycket känsligare och jag ser mig själv i henne. Hon är blyg och tycker det är jobbigt med nya situationer, som att träffa nya vänner. Jag vet ju innerst inne att hon kommer finna sig i det och tycka det är okej när det väl händer och hon kommer få nya vänner för hon är en genomgo tjej. Men allt jag velat och vill är att mina barn ska vara lyckliga. Jag får komma i andra hand. Men man kan inte leva livet så, man måste följa sina drömmar om man inte ska gå under. Det kommer en dag då barnen har flyttat hemmifrån, vill jag då känna mig snuvad på min dröm. Man är ju en lika bra mamma fastän man flyttar till en annan stad för att förverkliga de egna drömmarna. Det skulle nog vara ett spännande äventyr för barnen med. Gah, mott huvud orkar inte tänka mer. Det skulle ju inte vara för en evighet heller. Jag vet ju att det är här jag vill bo i framtiden, man kan ju hyra ut vårt älskade hus så det finns här och väntar på en.
Nä jag orkar inte grubbla vidare. Det känns som det är lättare att bo kvar och utbilda mig till förskollärare och det är något jag absolut kan tänka mig jobba med. Men inte riktigt som min dröm om den intressanta utbildningen i jönköping som är: Byggnadsteknik med inriktning Byggnadsutformning med Arkitektur. Bara namnet ger en ju gåshud, min stora dröm. Där är den. Jag vet att jag allra troligast kommer att komma in med, förra året kom alla in som sökte i första hand.
Nu börjar det lukta underbart från köket, sambon och M bakar chokladmuffins. Kanske dags för en fika snart och sen gå ut en stund. Ska ta en prommenad senare idag med en go vän. Tror det kommer att göra mig gott.
Ha en fortsatt trevlig söndag. *kram*
Har kännt mig deppig idag, kan göra så ibland utan att veta varför, kan inte sätta fingret på det. Riktigt träligt då det hade varit lättare att göra något åt det. Har inte haft ork till att hitta på något idag. Skulle hört av mig till två av mina mammavänner nu under helgen för att eventuellt hittat på något men jag har inte haft orken att göra det. Å andra sidan så hörde de inte av sig heller så jag borde inte ha dåligt samvete. Vet att de ofta har fullt upp. Jag vill med ha fullt upp, saknar att gå i skolan ändå kunde jag ju inte gå någon lång stund. På helgerna brukar vi oftast ha fullt upp då vi nästan alltid träffar familjen eller några vänner. Men inte denna söndag vilket egentligen också är rätt trevligt.
Lördagen var iallafall mycket trevlig. Tack min goa vän K med familj för att vi fick komma och fira din lilla son. Du har en sån underbar familj, så goa barn och en jättetrevlig man. Man känner sig alltid välkommen hos er. Jag är så tacksam för att du är min vän.
Igårkväll började min sambo att prata med mig om vad jag vill göra med mitt liv, vad jag vill utbilda mig till. Jag har ju en drömutbildning som jag allra helst skulle vilja gå kruxet är att den ligger i Jönköping. Det känns som en dröm som är så långt bort att man knappt vågar ta den till sig och fundera på den. Om jag börjar tänka på det måste jag ta tag i det. Ville flytta dit och läsa den utbildningen för många år sedan när vi bara hade ett barn. Men då ville inte min sambo flytta med utan tyckte inte vi inte kunde flytta från ett fast jobb som han hade här. Hade vi då bara vetat hur stor sorg det skulle åsamka mig hade vi nog flyttat ändå. Jag har nog hela mitt liv följt andra, har aldrig vågat ge mig ut på okända vatten. Dåligt sjävförtroende skulle andra säga och ja jag måste nog hålla med där. Jag har inte tillräckligt med tro på mig själv att jag skulle klara av det.
Men iallafall tycker sambon nu efter lite mer än 7 år att vi borde flytta dit och att jag borde ta tag i min dröm. Han är redo nu men nu är det jag som inte är redo. Det är så mycket svårare nu med fyra barn och att vi rotat oss så djupt här i området. Börjat lära känna så många fler, både vi och barnen har fått vänner. Grabbarna mina skulle lätt anpassa sig till en ny stad, nya vänner men min dotter på 8½ år vill absolut inte. Hon är mycket känsligare och jag ser mig själv i henne. Hon är blyg och tycker det är jobbigt med nya situationer, som att träffa nya vänner. Jag vet ju innerst inne att hon kommer finna sig i det och tycka det är okej när det väl händer och hon kommer få nya vänner för hon är en genomgo tjej. Men allt jag velat och vill är att mina barn ska vara lyckliga. Jag får komma i andra hand. Men man kan inte leva livet så, man måste följa sina drömmar om man inte ska gå under. Det kommer en dag då barnen har flyttat hemmifrån, vill jag då känna mig snuvad på min dröm. Man är ju en lika bra mamma fastän man flyttar till en annan stad för att förverkliga de egna drömmarna. Det skulle nog vara ett spännande äventyr för barnen med. Gah, mott huvud orkar inte tänka mer. Det skulle ju inte vara för en evighet heller. Jag vet ju att det är här jag vill bo i framtiden, man kan ju hyra ut vårt älskade hus så det finns här och väntar på en.
Nä jag orkar inte grubbla vidare. Det känns som det är lättare att bo kvar och utbilda mig till förskollärare och det är något jag absolut kan tänka mig jobba med. Men inte riktigt som min dröm om den intressanta utbildningen i jönköping som är: Byggnadsteknik med inriktning Byggnadsutformning med Arkitektur. Bara namnet ger en ju gåshud, min stora dröm. Där är den. Jag vet att jag allra troligast kommer att komma in med, förra året kom alla in som sökte i första hand.
Nu börjar det lukta underbart från köket, sambon och M bakar chokladmuffins. Kanske dags för en fika snart och sen gå ut en stund. Ska ta en prommenad senare idag med en go vän. Tror det kommer att göra mig gott.
Ha en fortsatt trevlig söndag. *kram*
Lilla sötisen
Torsdag, alla hjärtans-dag, min och sambons förlovningsdag. 9 år idag har vi varit förlovade. Jisses så fort tiden går. Det känns som vi varit ihop större delen av vårat liv. Kanske inte men en trejdedel iallafall. Och jag ser fram emot lika många år ihop till minst. Älskar honom, min glömske livskamrat. ;-)
Vad händer annars då denna torsdag, ska hoppa in i duschen strax för att om en timme ska jag hämta upp en vän och åka och veckohandla. Så trevligt att få sällskap i en annars tråkig aktivitet. Efter det är det lunch sen hämta barn på dagis och skola och mysa med dem en stund innan jag ska dra på mig förklädet och fixa middagen inför kvällen. Sambon är portad från köket idag.
Jag vill ha en liten voffsing har jag kommit på eller kommit på, det låter som ett infall jag fått nu men så är det ju inte riktigt. Har önskat mig en hund ända sedan jag var liten. Kommer ihåg hur jag inför varje jul och födelsedag skrev att jag önskade mig en hundvalp men jag fick aldrig någon. Men sen när jag väl flyttat hemmifrån och mamma och pappa skiljt sig ( tror min pappa satte käppar i hjulet för en hund ) så ville min lillasyster ha en hund och tror ni inte mamma köpte en då. Grr! Bitter, jag, jo det stämmer nog ganska bra. Min barndomsdröm får min syster. Men nu är jag vuxen, kan köpa mig en egen hund men sambon är lite allergisk. Så vi kan inte köpa vilken hund som helst, jag som allra helst vill ha en golden men den tror jag inte han klarar av. Min mamma har en tibetansk terrier och den klarar han av, har träffat henne ofta. Så det önskar jag mig nu. Hade chansen att få en av mammas hunds valpar för ca 1½ år sedan men då var jag höggravid med minstingen och visste inte ifall jag skulle orka ha en liten bäbis och en liten valp samtidigt. Så vi bestämde oss för att vänta med hund, vilket jag tycker var bra för det hade nog blivit jobbigt men det känns inte så bra i mitt hjärta när jag tänker på det. Ja vi får se hur det blir med hund, förmodligen inget än men jag önskar iallafall. Vi vill ju ut och resa mer så då passar det inte riktigt. Här nedan ser ni allafall valpen som kunde varit min, världen sötaste.
Måste berätta att jag var med när han och hans systrar föddes, vilken otroligt häftig upplevelse. Att få hålla en liten nyfödd valp. Ja livet är ett mirakel så är det bara.
Nä nu är det dags att hoppa in i duschen och få i sig lite frukost.
På återseende.
*kram*
Vad händer annars då denna torsdag, ska hoppa in i duschen strax för att om en timme ska jag hämta upp en vän och åka och veckohandla. Så trevligt att få sällskap i en annars tråkig aktivitet. Efter det är det lunch sen hämta barn på dagis och skola och mysa med dem en stund innan jag ska dra på mig förklädet och fixa middagen inför kvällen. Sambon är portad från köket idag.
Jag vill ha en liten voffsing har jag kommit på eller kommit på, det låter som ett infall jag fått nu men så är det ju inte riktigt. Har önskat mig en hund ända sedan jag var liten. Kommer ihåg hur jag inför varje jul och födelsedag skrev att jag önskade mig en hundvalp men jag fick aldrig någon. Men sen när jag väl flyttat hemmifrån och mamma och pappa skiljt sig ( tror min pappa satte käppar i hjulet för en hund ) så ville min lillasyster ha en hund och tror ni inte mamma köpte en då. Grr! Bitter, jag, jo det stämmer nog ganska bra. Min barndomsdröm får min syster. Men nu är jag vuxen, kan köpa mig en egen hund men sambon är lite allergisk. Så vi kan inte köpa vilken hund som helst, jag som allra helst vill ha en golden men den tror jag inte han klarar av. Min mamma har en tibetansk terrier och den klarar han av, har träffat henne ofta. Så det önskar jag mig nu. Hade chansen att få en av mammas hunds valpar för ca 1½ år sedan men då var jag höggravid med minstingen och visste inte ifall jag skulle orka ha en liten bäbis och en liten valp samtidigt. Så vi bestämde oss för att vänta med hund, vilket jag tycker var bra för det hade nog blivit jobbigt men det känns inte så bra i mitt hjärta när jag tänker på det. Ja vi får se hur det blir med hund, förmodligen inget än men jag önskar iallafall. Vi vill ju ut och resa mer så då passar det inte riktigt. Här nedan ser ni allafall valpen som kunde varit min, världen sötaste.
Måste berätta att jag var med när han och hans systrar föddes, vilken otroligt häftig upplevelse. Att få hålla en liten nyfödd valp. Ja livet är ett mirakel så är det bara.
Nä nu är det dags att hoppa in i duschen och få i sig lite frukost.
På återseende.
*kram*
