imraskrypin

Trist, det är precis vad det är ute, så otroligt trist. Blä på detta väder, man verkligen känner hur ens humör dalar. Jag vill ha sol, jag vill kunna sitta ute, vill slippa pälsa på barnen en massa vinterkläder.
Det är samma sak varje år och har ju alltid varit så, så man borde ju ha vant sig vid det och inse att det inte är någon idé att bara gå och längta efter våren, det går ju inte fortare för det.

Idag är barnen på dagis och skola, ingen mer har spytt så de klarade sig nog. Så härligt. Jag och grabbarna prommenerar till dagis, härligt att få lite luft. Det är så kul att se dem, Anton går med bestämda steg mot dagis i högt tempo medans Martin släpar sig fram. Att en 5-åring inte kan gå fortare än en 2½ åring är en gåta för mig. Men så är det. Gabriel vill gärna hoppa omkring i diverse snöhögar. Ja de är olika verkligen grabbarna. Cornelia sover oftast vid den tiden och det är skönt, bra att hon kan ligga och sova i vagnen så jag inte behöver dra med henne in på dagis. Men jag brukar alltid ha dörren öppen så jag ska höra om hon vaknar.
Däremot när jag ska hämta barnen brukar hon vara rätt missnöjd, inge kul för man blir lite stressad över att hon är ledsen samtidigt som man ska få på Anton kläderna. De andra grabbarna klär på sig själva tack och lov och de brukar ofta vara ute när jag kommer. Jag vill att de ska vara ute mer på dagis, både jag och flera andra föräldrar tycker det är tråkigt att de är ute så lite. Inte undra på ibland att sjukdomar vandrar runt.

Nä nu ska jag passa på att städa lite här medans Cornelia sover. *kram*