De många funderingarnas kväll
Måndag kväll, första dagen på gjord av denna vecka. Längtar redan efter helgen. Idag börja sambon att jobba, grabbarna började dagis. Bara jag och min goa dotter hemma. Vi tillbringade endel av förmiddagen i soffan. Kikade bland annat på Black Beauty, jisses så länge sedan jag såg den filmen. Men halvvägs in i den somna jag, har varit så megatrött den sista tiden. Gått och lagt mig alldeles försent, men jag gillar att vara uppe och greja på kvällarna efter att barnen har lagt sig. Sen så vaknar minstingen så gott som varje natt och vill upp och sova hos oss och helst ska han ligga på mig så jag sover inte så bra då.
Om två veckor är det meningen att jag ska börja plugga till förskolelärare. Har tänkt bli det länge nu och det verkar vara ett väldigt trevligt yrke. Men så har jag börjat få lite kalla fötter om jag verkligen kommer att fixa att vara det. De förskolelärare jag pratat med säger alla att det är ett ganska tungt yrke, med många lyft. Mitt dilemma är att jag nu varit sjukskriven ett par år pga min psoriasis artrit. Har haft ont dygnet runt större delen av tiden och har problem med mina händer.och armar. Jag har haft problem med att lyfta mina egna barn. Det känns ju ibland dumt då att utbilda sig till något som jag kanske inte kommer att orka jobba som. Sjukdomen blir jag aldrig av med, men jag kan ju vara symtomfri i perioder. Just nu har jag inte varit det på snart fyra år men det kan ju bli bättre. Försöker tänka positivt här. Jag vill ju inte bli sjukskriven igen i framtiden. Åh jag får ångest av detta tänkande. Kan jag inte bara få en uppenbarelse på vad som är det bästa för mig.
Har strulat så med studievägledarna för utbildningen med då jag i många år tänkt börja men sedan har det kommit barn emellan och sjukdomen. Så nu känner jag mig så megadum om jag inte skulle börja och jag vill ju göra det egentligen. Visst det är inte mitt drömyrke men jag har för dåligt självförtroende för att våga satsa på mina drömmar. Varför skulle jag lyckas när det finns så många andra där ute som drömmer om samma sak och som kanske är duktigare än mig. Jag är expert på att sätta käppar i hjulet för mig själv.
För ett par år sedan så började jag läsa till ekonom men av olika anledningar så missade jag en massa poäng den terminen och fortsatte inte utbildningen. Har sörjt det länge då jag tror det är något som skulle passa mig. Påbörjade inte utbildningen igen då csn hade så att man inte fick studielån för samma kurs en gång till även om man inte klarat den och jag är dessvärre beroende av studielånet. Så jag har helt enkelt slagit det ur tankarna att jag skulle kunna bli ekonom. Men nu så har sambon iallafall pratat med csn idag och de har tydligen tagit bort det där så jag skulle kunna läsa till ekonom. Detta ställer ju till endel i mitt huvud och jag börjar fundera på det igen.
Blir ibland helt knäpp på mig, kan jag inte bara bestämma mig och så blir det bra sen. Men visst det är lite svårare att bara ta något för mig då denna sjukdom ställer till endel. Det är jobbigt att orka göra saker när det ständigt värker i kroppen.
Nä nu får jag nog ge upp för idag. Ska upp tidigt imorgon med och få iväg fyra barn till dagis och skola. Jag får nog grubbla vidare då.
Godnatt! :-)
Om två veckor är det meningen att jag ska börja plugga till förskolelärare. Har tänkt bli det länge nu och det verkar vara ett väldigt trevligt yrke. Men så har jag börjat få lite kalla fötter om jag verkligen kommer att fixa att vara det. De förskolelärare jag pratat med säger alla att det är ett ganska tungt yrke, med många lyft. Mitt dilemma är att jag nu varit sjukskriven ett par år pga min psoriasis artrit. Har haft ont dygnet runt större delen av tiden och har problem med mina händer.och armar. Jag har haft problem med att lyfta mina egna barn. Det känns ju ibland dumt då att utbilda sig till något som jag kanske inte kommer att orka jobba som. Sjukdomen blir jag aldrig av med, men jag kan ju vara symtomfri i perioder. Just nu har jag inte varit det på snart fyra år men det kan ju bli bättre. Försöker tänka positivt här. Jag vill ju inte bli sjukskriven igen i framtiden. Åh jag får ångest av detta tänkande. Kan jag inte bara få en uppenbarelse på vad som är det bästa för mig.
Har strulat så med studievägledarna för utbildningen med då jag i många år tänkt börja men sedan har det kommit barn emellan och sjukdomen. Så nu känner jag mig så megadum om jag inte skulle börja och jag vill ju göra det egentligen. Visst det är inte mitt drömyrke men jag har för dåligt självförtroende för att våga satsa på mina drömmar. Varför skulle jag lyckas när det finns så många andra där ute som drömmer om samma sak och som kanske är duktigare än mig. Jag är expert på att sätta käppar i hjulet för mig själv.
För ett par år sedan så började jag läsa till ekonom men av olika anledningar så missade jag en massa poäng den terminen och fortsatte inte utbildningen. Har sörjt det länge då jag tror det är något som skulle passa mig. Påbörjade inte utbildningen igen då csn hade så att man inte fick studielån för samma kurs en gång till även om man inte klarat den och jag är dessvärre beroende av studielånet. Så jag har helt enkelt slagit det ur tankarna att jag skulle kunna bli ekonom. Men nu så har sambon iallafall pratat med csn idag och de har tydligen tagit bort det där så jag skulle kunna läsa till ekonom. Detta ställer ju till endel i mitt huvud och jag börjar fundera på det igen.
Blir ibland helt knäpp på mig, kan jag inte bara bestämma mig och så blir det bra sen. Men visst det är lite svårare att bara ta något för mig då denna sjukdom ställer till endel. Det är jobbigt att orka göra saker när det ständigt värker i kroppen.
Nä nu får jag nog ge upp för idag. Ska upp tidigt imorgon med och få iväg fyra barn till dagis och skola. Jag får nog grubbla vidare då.
Godnatt! :-)
Kommentarer
Postat av: Karin S
Så trevligt att läsa i din sprillans nya blogg. Jag ser fram emot att följa dina förehavanden och tankar här i "Imras krypin".
Många kramar.
Trackback
