imraskrypin

Ja denna dag när man vaknade så var min minsta lilla gumma hela 1 år. 1 år sedan som jag fick träffa min goa, goa sessa. Det har varit ett fantastiskt år och det har varit en ära att få lära känna henne. Hon är precis som sina syskon helt underbara, ja iallafall den mesta av tiden. Hon har världens humör denna lilla tjej precis som sin mamma och som sina storebröder Anton och Gabriel. Ja för det kan blixtra till här hemma när vi är på dåligt humör. Vi är rätt lika på den fronten, vi blir jättearga ett kort ögonblick och sen så går det över. Harald, Amanda och Martin har lite mer jämt humör och blir inte arga på samma sätt, de har bättre tålamod än oss andra hetsiga troll. :-D

Cornelia har iallafall börjat gå mer för sig själv nu och hon är underbart söt när hon knallar fram, ostadig som en alldeles färsk liten kalv. Det stora antal gånger hon drattar på ändan är svåra att räkna men inte ger hon upp inte, utan hon fortsätter sitt knatande och snart så kommer hon nog springa här omkring i huset.


Det var länge sedan jag var inne på bloggen, ja det var verkligen superduper länge sedan. Visste ett tag inte om jag ens skulle ha kvar den men tror nog att jag kommer ha det, iallafall som det känns nu. Jag vill ju utveckla den, låta den växa. Det är ju skoj att skriva, ja jag älskar att skriva och skrev ju dagböcker som barn.
Men ibland har jag känt mig hämmad i mitt skrivande, vad kan man skriva? Ens innersta känslor känns ibland som svåra att yppa i offentligheten. Jag har inte mått så bra på sista tiden, inget fel fysiskt förutom den j...a ledsjukdomen som är i sitt esse nu med att göra ont dygnet runt. Nä det är mitt kära huvud som mått dåligt. Det har varit alldeles för mycket ett tag och är fortfarande för mycket för att jag helt ska orka. Varje dag går i 180 och jag hinner långt ifrån med allt som jag vill hinna, allt som jag känner är viktigt att jag hinner med. Mitt minne är fortfarande helt kasst och jag måste skriva listor för att inte glömma. Är trött hela dagarna och orkeslös men man hinner ju inte vila något så det går bara runt runt. Jag tror mycket har med detta evighetslånga mörker, det känns som om mörkret äter sig in på en. Jag har svårt för att det är så här grått jämt, mitt humör blir tyvärr likadant men det kommer ordna sig. Bara det börjar gå mot ljusare tider igen. :-)

Veckorna har inte bara varit fyllda med en massa arbete utan vi har även haft mycket skoj. Träffat våra goa vänner och varit till Göteborg. Vandrat omkring inne på naturhistoriska museumet. Innan vi åkte dit så sa jag till min vän att jag hade haft en vision om hur våra 8 barn skulle springa åt varsitt håll där inne på museumet, de skulle springa som en flock vilda elefanter. Bilden var klar i mitt huvud. Tack och lov blev det inte så utan alla 8 barnen skötte sig superbra.

Gabriel och fisken var rätt lika. :-D


Sötis Anton som var nyfiken på allting men ständigt hade bråttom till nästa ställe.


Martin blev lite trött där en sväng men piggnade till när vi gick ut i friska luften.


Min största gosessa som är en underbar tjej som alltid ställer upp för en. Tack älskade vän. '*kram*
Efter naturhistoriska begav vi oss av mot Liseberg och julmarknaden där. Detta hade jag verkligen sett fram emot. Skulle varit iväg förra året men då var man ju rätt höggravid först och sen nyförlöst. Men nu gick allt bra. Fick även träffa min goa vän Sofia därbort och det var härligt att se henne igen. Hon är en helt underbar person och jag saknar att ha henne i min närhet.
På Liseberg hann barnen även skriva lite önskelistor till Tomten som han fick. Spännande för dem att träffa  honom och få överräcka önskelistan själva.


Nä nu är det dags att försöka greja lite, det sista rycket inför morgondagen. Ha det så bra. *kram*