imraskrypin

Här händer det mycket nu förtiden. Känner att sommaren rullar på i lite för hög hastighet. Skulle gärna vilja ha ett par veckor till. Nu är det drygt 2 veckor kvar av vår 9 veckor långa ledighet. Sen blir det jobb för gubben och dagis för barnen och jag ska bege mig till skolan. Roligt och spännande men jag älskar att vara hemma med familjen med.
Men vi har tänkt att iallafall nästa sommar och sommaren där efter försöka vara hemma hela familjen igen hela sommaren. Får spara lite föräldradagar så ska det nog gå. :-)

Vad har hänt här sen sist då, mycket skoj och något väldigt tråkigt. Vad ska man ta först, det tråkiga kanske. Jag har ju sen jag var liten drömt om en egen hund. Och nu i sommar så bestämde vi oss för att skaffa en. Sambon är ju lite allergisk så vi tog en allergivänlig ras som vi vet att han fixar. Han har umgåtts med dessa hundar förut. Iallafall fick vi den stora äran att bli fodervärdar till en liten tjej av rasen Portugisisk Vattenhund, en underbar ras. Jag föll direkt för henne när vi var och hälsade på och kunde inte bärja mig tills hon skulle flytta hem till oss och bli våran. Ja jag var i sjunde himlen.
Iallafall så var det dags att hämta henne måndagen den 28 juli, lyckan var total. Jag gosade hur mycket som helst med henne i bilen på väg hem och även väl hemma. Det gick inte att göra annat. Så installerade vi henne hemma, visade henne vart hennes säng var och matplats. Hon var så underbar, glad och nyfiken på allt. Det här skulle bli skoj, barnen älskade henne och vi med. Det går ett par timmar så börjar det klia i min mun, tungan och läpparna börjar kännas svullna och det känns som det sticker i munnen med. Hmm tänker jag, kan jag va allergisk. Känner igen symtomen då sambon kännt så förut, dock inte nu. Nä men jag kan väl inte vara allergisk, det har jag ju aldrig varit och jag har ju träffat hundar massor av gånger, min mamma har ju hund.
Men ju mer tiden går desto värre blir klådan i munnen. Jag blir verkligen så ledsen och bara gråter då jag innerst inne anar vad som är på g. Dagen efter så ringer jag sjukvårdsupplysningen och berättar om mina symtom och hon sa direkt att det där är tydliga tecken på allergi. Eftersom Bella ( vovven ) är det enda som förändrats i vårt hem så var vi helt hundra på att det var henne jag var allergisk mot. Min näsa hade börjat rinna nu med, det bara forsade ur den och även min son M:s näsa hade börjat rinna. Kan han med vara allergisk.

Jag funderade fram och tillbaka på hur jag skulle göra och jag visste ju att det enda rätta var att lämna tillbaka henne nu innan det gått för lång tid och hon hunnit fästa sig vid oss. Men jag var inte riktigt redo utan sa till sambon att jag ville avvakta en dag till för att se om det inte var något övergående. Men det var det ju inte, dagen efter var jag lika dålig fortfarande och M med. Så sambon fick ringa uppfödaren och han och stora A och G åkte hem med Bella. Som jag tjöt och som stora A tjöt. Vi båda ville ju så gärna ha en liten voffsing och denna underbara Bella hade rört vid våra hjärtan. Jag sysselsatte mig med att storstäda nedervåningen och byta alla sängkläder och kläder som hängt framme när hon var här bara för att få bort endel av det allogena. Dagen efter hon åkt så hade jag fortfarande klåda och svullnad så sambon ringde sjukvårdsupplysningen för att höra om det verkligen var allergi då jag fortfarande kände av det trots att hon inte var kvar. Men de sa att det kunde sitta i ett par veckor då det fanns en massa allogenaämnen hemma eftersom hon ändå varit där i 2 dygn och att jag hade kraftiga tecken på allergi. Snyft, så nu skulle jag må dåligt i flera veckor utan min lilla vovve här. Men idag mår jag faktiskt mycket bättre, kliar ytterst lite i munnen och svullnaden är borta. Både min och M:s näsa har slutat att rinna. Så visst var det hundallergi. Men hur svårt känns det inte, min stora dröm är borta. Kommer jag aldrig kunna ha en hund. Jag kan inte acceptera det och det gör så ont. Men jag hade inget val, det var för jobbigt med de allergiska symtomen och jobbigt för M om han med är allergisk. Jag ska ta och ringa vårdcentralen och få mig och han testade.

Ja det var det tråkiga, nu över till något kul. Om precis en vecka ska jag och gubben gifta oss. Hihi! På vår 10-årsdag slår vi till. Det ska bli så underbart. Det blir ett väldigt litet bröllop som är kombinerat med att vi döper lilla A. Bara närmsta släkten och vännerna är inbjudna. Annars skulle jag aldrig våga då jag har enorm scenskräck. Men att få gifta sig med sin drömprins, finns det något bättre. Jag är helt hundra på att han är den rätta, älskar honom över allt annat och han får mig att må bra och finns alltid där för mig. Man kan verkligen lita på honom. Det kommer att bli en hektisk vecka då det är massor kvar att göra men jag hoppas jag hinner in för att uppdatera här. Är så dålig på att blogga men vill bli bättre.

Idag har det med varit en mysig dag. Vi hade våra kära grannar U och G och deras barn här på kvällen och grillade. Så trevligt. Finns det något bättre än att ha goda vänner här på en bit mat. Bästa formen av umgänge. Jag älskar att sitta och prata. För en två dar sedan hade vi gubbens kompis med fru och barn här och det var också helt mysigt och trevligt. Det har blivit endel inbokningar nu med träff av ens vänner. Det är då jag mår som bäst, när huset är fullt i folk. Man får passa på nu när det är sommar när alla är lediga. Det är lite svårare att få till det när man jobbar och det är fullt upp. Det går men det känns enklare på sommaren.

Nä nu ropar soffan på mig, känner sig nog övergiven där inne i vardagsrummet.
Natti natti.
Avslutar med att lägga in en bild på Bella, visst är så underbart söt så man bara vill gosa så mycket som det går med henne. :-)