Ta hand om varandra!
Har hittat min blogg igen, har inte ens orkat gå in de senaste veckorna, det har varit alldeles för mycket ett tag nu och jag har funderat mycket på livet. Vad vill jag göra i mitt liv, vad är mitt livsmål, vart börjar man?
Ja frågorna har varit många men tyvärr har svaren varit färre. Jag har hamnat lite på kant med mig själv för jag är lite feg och vågar inte riktigt göra det jag vill. Tänker för mycket på om det ska fungera, vågar man? Har Harald på min sida och det känns väldigt tryggt men det är ändå svårt och mycket beror på barnen, man vill att det finns en trygghet i tillvaron med jobb eller plugg och att man bor där man vet de har vänner. Men ändå lockar det så otroligt mycket att prova annat som man vill man har ju bara ett liv. Just det där har jag verkligen hakat upp mig på, jag vill leva mitt liv till fullo och jag vill inte känna att jag ångrar mig en dag.
Det har varit svåra veckor, för snart två veckor sen fick vi veta att min pappa var svårt sjuk men inte hur svårt. Men för ca 1½ vecka sedan fick vi veta att han var döende. Det var en chock rent sagt och de känslor som pendlat i kroppen har varit många och jobbiga. Pappa dog sedan fredagen den 22/1 och det är väldigt smärtsamt av många anledningar. Dels att man förlorat sin pappa och dels för att jag inte har haft någon kontakt med honom de senaste åren. Sen så smärtar det mig oerhört mycket att veta att han hade så ont den sista tiden, det vill jag inte att någon ska behöva ha. Den enda trösten nu är att han inte längre har ont utan att han har kommit till en bättre plats där jag hoppas att han har det bra och kan börja om på nytt. Jag sörjer att vi inte hade någon relation och att vi nu aldrig mer kan få det men jag vet varför.
Jag har burit på så mycket ilska över hur vår barndom var och allt jobbigt och hemskt vi upplevt men jag har nu beslutat mig för att förlåta och gå vidare. Det är bara jag som blir lidande av att jag grubblar på det. Däremot så kommer jag nog ändå få bearbeta allt hos en kurator så att jag helt kan släppa det. Vill inte känna mig arg och ledsen längre. Jag är ju som sagt en grubblare och tänker och tänker tills jag känner mig sjuk och jag är en person som alltid tar på mig andras misstag och gör dem till mina. Vet inte varför jag är sån men det är oerhört jobbigt och Harald får en trasig fru att ta hand om ibland. Jag har iallafall tagit tag i det och ska försöka bearbeta saker och försöka tänka mer på mig själv och vad jag tycker om. Oftast så tänker jag mer på vad andra skulle tycka.
Jag har ju känt mig nere ett tag även innan pappa dog, det har inte varit min tid. Tänker mycket på Haralds olycka igen och hur nära det var att jag förlora han med. Jag tror även detta eviga mörker tär på mig, jag behöver vår och sol nu och jag tror att det kommer kännas lite lättare då. Jag har så mycket fint i mitt liv som jag älskar, mina barn, Harald, familjen, vänner och mina intressen. Det gäller att fokusera på det när livet känns tufft.
Nu ska jag ta och försöka sova lite, hade egentligen tänkt att plugga nu på kvällen men jag orka inte. Har pluggat en massa idag men det behövs mer. Läser ju även ekonomi nu och det känns att det är mycket mer nu. Har gjort uppgifter för både lärarutbildningen och ekonomin men allt jag har denna vecka är ej klart. Får prova ett tag om det går att läsa dubbelt annars har jag ett svårt beslut att ta. Imorgon är det Kristinehamn igen och det är min tur att ta bilen. Hoppas de plogat vägarna för det var rätt svår kört idag när jag åkte hem från stan och även när jag åkte till karaten. Efter Haralds olycka är jag väldigt nervös om jag känner att det sladdar lite i bilen.
På fredag ska jag och Harald åka bort över natten med ett par vänner och det ska bli väldigt mysigt. Hotellet såg väldigt fint ut. Det är otroligt sällan som vi har barnvakt över natten, har inte hänt många gånger, sist var nog när jag och Harald var i London och det var 07. Men jag vet att mamma och svärmor kommer ta god hand om barnen så jag ska försöka slappna av och bara njuta av att käka middag med goda vänner, prata en massa och sen sova bredvid Harald utan att det är flera till i sängen, Anton kommer ner så gott som varenda natt. Men men jag gillar mina barn och det är mysigt att sova med dem bredvid sig så länge de inte snurrar runt runt. Martin är en snurrare och han är helt omöjlig att sova bredvid. Sist han sov här, bra länge sen nu, så fick vi gå upp med honom tillbaka till hans säng efter ett tag för vi kunde inte sova alls.
Avslutar med en bild på Cornelia som växer så det knakar. Min goa bestämda lilla dam. :-)
Ta hand om varandra och kramas en massa massa. Skiljs inte som ovänner. *kram*
Ja frågorna har varit många men tyvärr har svaren varit färre. Jag har hamnat lite på kant med mig själv för jag är lite feg och vågar inte riktigt göra det jag vill. Tänker för mycket på om det ska fungera, vågar man? Har Harald på min sida och det känns väldigt tryggt men det är ändå svårt och mycket beror på barnen, man vill att det finns en trygghet i tillvaron med jobb eller plugg och att man bor där man vet de har vänner. Men ändå lockar det så otroligt mycket att prova annat som man vill man har ju bara ett liv. Just det där har jag verkligen hakat upp mig på, jag vill leva mitt liv till fullo och jag vill inte känna att jag ångrar mig en dag.
Det har varit svåra veckor, för snart två veckor sen fick vi veta att min pappa var svårt sjuk men inte hur svårt. Men för ca 1½ vecka sedan fick vi veta att han var döende. Det var en chock rent sagt och de känslor som pendlat i kroppen har varit många och jobbiga. Pappa dog sedan fredagen den 22/1 och det är väldigt smärtsamt av många anledningar. Dels att man förlorat sin pappa och dels för att jag inte har haft någon kontakt med honom de senaste åren. Sen så smärtar det mig oerhört mycket att veta att han hade så ont den sista tiden, det vill jag inte att någon ska behöva ha. Den enda trösten nu är att han inte längre har ont utan att han har kommit till en bättre plats där jag hoppas att han har det bra och kan börja om på nytt. Jag sörjer att vi inte hade någon relation och att vi nu aldrig mer kan få det men jag vet varför.
Jag har burit på så mycket ilska över hur vår barndom var och allt jobbigt och hemskt vi upplevt men jag har nu beslutat mig för att förlåta och gå vidare. Det är bara jag som blir lidande av att jag grubblar på det. Däremot så kommer jag nog ändå få bearbeta allt hos en kurator så att jag helt kan släppa det. Vill inte känna mig arg och ledsen längre. Jag är ju som sagt en grubblare och tänker och tänker tills jag känner mig sjuk och jag är en person som alltid tar på mig andras misstag och gör dem till mina. Vet inte varför jag är sån men det är oerhört jobbigt och Harald får en trasig fru att ta hand om ibland. Jag har iallafall tagit tag i det och ska försöka bearbeta saker och försöka tänka mer på mig själv och vad jag tycker om. Oftast så tänker jag mer på vad andra skulle tycka.
Jag har ju känt mig nere ett tag även innan pappa dog, det har inte varit min tid. Tänker mycket på Haralds olycka igen och hur nära det var att jag förlora han med. Jag tror även detta eviga mörker tär på mig, jag behöver vår och sol nu och jag tror att det kommer kännas lite lättare då. Jag har så mycket fint i mitt liv som jag älskar, mina barn, Harald, familjen, vänner och mina intressen. Det gäller att fokusera på det när livet känns tufft.
Nu ska jag ta och försöka sova lite, hade egentligen tänkt att plugga nu på kvällen men jag orka inte. Har pluggat en massa idag men det behövs mer. Läser ju även ekonomi nu och det känns att det är mycket mer nu. Har gjort uppgifter för både lärarutbildningen och ekonomin men allt jag har denna vecka är ej klart. Får prova ett tag om det går att läsa dubbelt annars har jag ett svårt beslut att ta. Imorgon är det Kristinehamn igen och det är min tur att ta bilen. Hoppas de plogat vägarna för det var rätt svår kört idag när jag åkte hem från stan och även när jag åkte till karaten. Efter Haralds olycka är jag väldigt nervös om jag känner att det sladdar lite i bilen.
På fredag ska jag och Harald åka bort över natten med ett par vänner och det ska bli väldigt mysigt. Hotellet såg väldigt fint ut. Det är otroligt sällan som vi har barnvakt över natten, har inte hänt många gånger, sist var nog när jag och Harald var i London och det var 07. Men jag vet att mamma och svärmor kommer ta god hand om barnen så jag ska försöka slappna av och bara njuta av att käka middag med goda vänner, prata en massa och sen sova bredvid Harald utan att det är flera till i sängen, Anton kommer ner så gott som varenda natt. Men men jag gillar mina barn och det är mysigt att sova med dem bredvid sig så länge de inte snurrar runt runt. Martin är en snurrare och han är helt omöjlig att sova bredvid. Sist han sov här, bra länge sen nu, så fick vi gå upp med honom tillbaka till hans säng efter ett tag för vi kunde inte sova alls.
Avslutar med en bild på Cornelia som växer så det knakar. Min goa bestämda lilla dam. :-)
Ta hand om varandra och kramas en massa massa. Skiljs inte som ovänner. *kram*
Vi softar runt!
Brr, vad kallt det är, precis som de flesta andra tycker jag med att det nu är lite för kallt. Jag har alltid varit ett stort fan av vintern. Har älskat att det varit kallt ute och man kunde pälsa på sig goa stickade tröjor och inne kura ihop framför tända ljus. Men detta år har vintern känts svår. Jag vill knappt gå ut för jag vill inte frysa. Visst kan man klä på sig ( och oftast gör jag det ) på kroppen så man inte fryser där men ansiktet är svårare.
Cornelia tål inte kylan något vidare utan får röda märken som sitter kvar länge på kinderna. De andra barnen blir ju med röda på kinderna men deras går över rätt snabbt men inte Cornelias. Tycker så synd om henne. Vi smörjer henne men det hjälper inte helt. Hennes övriga hud på kroppen är torr och irriterad. Jag hoppas inte de går ut på dagis när det är runt 20 minusgrader för då vet jag inte hur vi ska göra med henne. Vi tar inte ut henne nu mer än i nödfall.
Sen senast har vi firat nyår med våra goa vänner J och C. Käkat en massa god mat och tölat en massa, massa under ett par timmar. Cornelia orkade inte vara vaken till tolvslaget utan hon fick lägga sig efter vi käkat. Men Anton orkade och de andra givetvis med. Men det märktes på Anton att han var trött på slutet för han blir lite härjig då. Men bara vi kom ut och kikade på raketer så var han glad igen. Vi hade sån tur att grannarna längre upp på gatan sköt med raketer.
J och C hade med sig små varmluftsballonger som vi sände upp och de var väldigt roliga. Man kunde följa dem väldigt långt på himlen.
Vår gata på nyår. Vi står och tjuvkikar på grannarnas raketer. :-D
Ballongen när den stigit lite.
I måndags begav vi oss iväg till Nöjesfabriken och Leklandet där. Mycket uppskattat av barnen. Ett stort tack till våra goa grannar G och U som lånade ut sin bil med så vi slapp åka buss. Jag är ju så åksjuk och är grön i ansiktet när jag åkt buss.
Barnen lekte rätt intensivt på leklandet och Amanda och Gabriel såg vi knappt då de hittade kompisar där. Martin ville hellre leka med sina småsyskon och vi följdes åt alla fem hela tiden. Provade bollhavet, rutschkanor och klättrade omkring. Cornelia var inget förtjust i rutschkanorna alls utan protesterade när hon åkte den så hon fick låta bli den aktiviteten. Jag vet inte hur många timmar man får vara där när man betalt men minst 3 timmar iallafall. Men när det gått 2½ timme så märktes det på Cornelia och Anton att de lekt slut på sina krafter så det var att bege sig iväg och luncha istället.
Annars så har vi varit väldigt lata detta lov. Det har inte blivit någon pulka nyligen då vi tyckt det varit för kallt, vi har inte heller åkt skridskor mer. Men detta är sånt som står på agendan som barnen gillar att göra. Vi har myst inne en massa och det har varit helt underbart. Haft vänner som kommit och käkat middag med oss och barnen har lekt. Precis så som jag älskar att umgås. Jag har hunnit med en middag med tjejgänget fast utan vår goa S som var sjuk. Så vi får ta en träff snart igen så vi får ses allihopa förhoppningsvis. Det var så kul att komma ut och bara prata en massa med vännerna. :-)
Nä nu ska jag här fortsätta mitt utstädande av julen, allt juligt är borta så nu återstår bara att ställa allt annat iordning igen. Ska pyssla om Anton med som har feber idag, min gofis. Men vi har varit väldigt friska hela hösten så det är inte konstigt att vi någon gång får något. Tror det var svärmor som smitta oss när hon var här innan jul för då var hon snorig.
Ha det så bra. *kram*
Cornelia tål inte kylan något vidare utan får röda märken som sitter kvar länge på kinderna. De andra barnen blir ju med röda på kinderna men deras går över rätt snabbt men inte Cornelias. Tycker så synd om henne. Vi smörjer henne men det hjälper inte helt. Hennes övriga hud på kroppen är torr och irriterad. Jag hoppas inte de går ut på dagis när det är runt 20 minusgrader för då vet jag inte hur vi ska göra med henne. Vi tar inte ut henne nu mer än i nödfall.
Sen senast har vi firat nyår med våra goa vänner J och C. Käkat en massa god mat och tölat en massa, massa under ett par timmar. Cornelia orkade inte vara vaken till tolvslaget utan hon fick lägga sig efter vi käkat. Men Anton orkade och de andra givetvis med. Men det märktes på Anton att han var trött på slutet för han blir lite härjig då. Men bara vi kom ut och kikade på raketer så var han glad igen. Vi hade sån tur att grannarna längre upp på gatan sköt med raketer.
J och C hade med sig små varmluftsballonger som vi sände upp och de var väldigt roliga. Man kunde följa dem väldigt långt på himlen.
Vår gata på nyår. Vi står och tjuvkikar på grannarnas raketer. :-D
Ballongen när den stigit lite.
I måndags begav vi oss iväg till Nöjesfabriken och Leklandet där. Mycket uppskattat av barnen. Ett stort tack till våra goa grannar G och U som lånade ut sin bil med så vi slapp åka buss. Jag är ju så åksjuk och är grön i ansiktet när jag åkt buss.
Barnen lekte rätt intensivt på leklandet och Amanda och Gabriel såg vi knappt då de hittade kompisar där. Martin ville hellre leka med sina småsyskon och vi följdes åt alla fem hela tiden. Provade bollhavet, rutschkanor och klättrade omkring. Cornelia var inget förtjust i rutschkanorna alls utan protesterade när hon åkte den så hon fick låta bli den aktiviteten. Jag vet inte hur många timmar man får vara där när man betalt men minst 3 timmar iallafall. Men när det gått 2½ timme så märktes det på Cornelia och Anton att de lekt slut på sina krafter så det var att bege sig iväg och luncha istället.
Annars så har vi varit väldigt lata detta lov. Det har inte blivit någon pulka nyligen då vi tyckt det varit för kallt, vi har inte heller åkt skridskor mer. Men detta är sånt som står på agendan som barnen gillar att göra. Vi har myst inne en massa och det har varit helt underbart. Haft vänner som kommit och käkat middag med oss och barnen har lekt. Precis så som jag älskar att umgås. Jag har hunnit med en middag med tjejgänget fast utan vår goa S som var sjuk. Så vi får ta en träff snart igen så vi får ses allihopa förhoppningsvis. Det var så kul att komma ut och bara prata en massa med vännerna. :-)
Nä nu ska jag här fortsätta mitt utstädande av julen, allt juligt är borta så nu återstår bara att ställa allt annat iordning igen. Ska pyssla om Anton med som har feber idag, min gofis. Men vi har varit väldigt friska hela hösten så det är inte konstigt att vi någon gång får något. Tror det var svärmor som smitta oss när hon var här innan jul för då var hon snorig.
Ha det så bra. *kram*
