imraskrypin

Nu är hon äntligen här min lilla prinsessa. Hon föddes igår kl. 9:25. Jag vart så förvånad när hon kom ut för att det gick mycket smidigare än med de andra och då har inte ens de varit så jobbiga.
Allt började i fredags då slemproppen började släppa men det hände inget mer än det, någon enstaka liten förvärk. Hela fredagen gick och så gott som hela lördagen gick utan att något mer hände. Jag var så rastlös att jag höll på att gå upp i atomer. Dåligt tålamod hade jag med, stackars gubbe och barnen.

På lördagskvällen började jag få lite mer värkar men de gjorde inte så ont och kom med en timmes mellanrum ungefär. Tröttsamt tyckte jag, så här har ingen förlossning varit förut. Med de andra fyra har jag vaknat mitt i natten mellan 2-3 varje gång med regelbundna värkar direkt på ca 3 min emellan.

Vi satt och kikade på Vi hade iallafall tur med vädret innan vi gick och la oss relativt tidigt på lördagen, ja för att vara oss. När vi gått och lagt oss började jag få lite mer ont men inte så att det inte gick att andas sig lätt igenom värkarna. Sen så kom de var 20:e minut ungefär. Höll på så hela natten tills en fem på morgonen. Då värkarna började komma var 5:e till var 10:e minut istället och gjorde nu lite ondare. Men jag försökte ändå slumra en liten stund till men sen runt 7-tiden så kände jag att nä nu får jag nog ta och ringa in till förlossningen och höra vad de tycker. Har som sagt inte haft så glesa värkar förut. De fråga hur många barn jag hade sen innan och vart jag bodde och blev lättade när de fick höra att jag bodde här istan. Ringde efter mamma som skulle kika efter barnen. Började bli lite nervös innan hon kom för det tryckte på som bara den och vid ett tillfälle kändes det som hon skulle komma där i hallen.

Men icke, vi hann allt in till förlossningen. Kom dit vid 8 på morgonen och då var jag öppen mellan 7-8 cm. Tack för det tänkte jag för jag hade precis innan varit livrädd för att inte va öppen nästan något och att det skulle ta lång tid. Tog kompisen lustgas och då kändes allt lite trevligare. :-) Sen när tiden närmade sig halv tio så känner jag att det är dags och efter en två, tre krystvärkar är hon ute. :-) 3750g tung och 51 cm lång. Såg ut som en liten Cornelia med. :-)

Vi hade redan innan bestämt oss för att gå hem så fort vi fick. Jag blir så rastlös på sjukhus. Så efter att ha fått okej stämpeln i rumpan på henne av doktorn begav vi oss av hemmåt till de väntande barnen, min mamma, gubbens mamma, min syrra med gubbe och min moster. :-) Trevligt med mycket sällskap.
Barnen är överförtjusta i henne även Anton som jag trodde skulle bli riktigt sotis då han är en mammafis. Kvällen igår gick rätt bra men inte natten. Cornelia var vaken av och till hela natten och även Anton vaknade. Först var han jättego men sedan, nä han var inte lika trevlig då. Somnade gjorde han till slut efter ett bra tag. Jag och gubben sov väl högst två timmar var.

Även fast Cornelia är så liten och ny så har ens rutiner med ens blivit rubbade och det märktes imorse. Alla grabbarna turades om att testa oss innan dagis, ja man kände att man levde. Medans de var på dagis passa vi på att sova en 2 timmar till och det räddade denna dag. Efter en dusch kände man sig nästan som en människa igen. :-)

Det kommer nog bli lättare ju längre tiden går, bara jag mår bättre och återhämtar mig från förlossningen. Min största önskan just nu är att jag inte ska blöda så här mycket så länge till, man känner sig allt annat än fräsch.

Tar och lägger in några bilder på prinsessan, den första är från igår och de andra från idag.






och tillsammans med sin stolta storasyster.


Ha en fortsatt trevlig kväll. *kram*