imraskrypin

Ja jag blir så trött på alla sjukdomar, känns som det vilar en förbannelse över oss förtillfället. Anton är inte helt pigg. Feberfri idag men äter ingenting och dricker helst ingenting heller. Man får verkligen truga i honom lite då och då under protester. Det är inte alls kul att bråka med honom hela tiden om att han ska dricka men under helgen så såg vi ju i blöjan att han var på g att bli uttorkad igen. Han har haft det tufft grabben sen i oktober. Inte undra på om han är på dåligt humör ofta när han aldrig får må bra.
Själv så har jag inte kännt mig så pigg idag, trött och ont i huvudet ändå har jag sovit bra de senaste nätterna. Kanske är min tur att åka på något.

Skulle varit ut med tre goa vänner på tjejmiddag och det fick jag ställa in för att jag inte orka. Pissigt känns det verkligen. Saknar dem ju. Var ett tag sedan vi hade tjejmiddag, ett tag sågs vi en gång i månaden men sen så blev det längre mellan gångerna. Men nu ska vi allt se till att det blir regelbundet igen, det är ju så mysigt att komma iväg och träffa sina vänner och bara töla bort ett par timmar över en bit god mat. :-)

Jag, Anton och Cornelia har mest kikat på film idag medans gubben har målat på hennes rum. Tapeterna hade kommit med. Nu är det bara en gång kvar att måla i hörnen och efter taket sen tapetsering. Spännande. :-)

Igår var en trevligare dag. Martin var på kalas. Han var så söt gubben, hade valt sina kläder själv. Röd skjorta, röda jeans och röda strumpor. Jag behöver inte nämna va att han älskar rött. ;-D Han väljer rött på det mesta som går.

Jag, Gabriel och Amanda tog oss en sväng till leklandet och mötte upp en vän och hennes son. Mycket trevligt, det var så härligt att få träffa henne och att vi kunde sitta ner och prata i lugn och ro. Barnen lekte glatt i tre timmar och var svettigare än svettigast. Gubben var hemma med Anton och Cornelia. Cornelia får ju ersättning en till två gånger per dag då jag måste sluta amma snart. Mina leder är så kassa och jag måste få medicin och då kan jag inte amma längre.

Ibland känns det okej men andra gånger känner jag mig riktigt elak mot Cornelia, kan inte komma över den känslan. De andra ammades mycket längre så jag borde väl kunna hålla ut ett tag till för hennes skull med. Och de dagar då lederna är lite bättre så känns det som jag skulle kunna fixa ett par månader till. Men de dagar då mina händer gör så ont att jag knappt orkar bära henne då vill jag ha medicinen ögonaböj.

Nä nu ska jag inte gnälla mer här. Ska ta och kika på tv och mysa med Cornelia så gubben får börja tapetsera. Sen så börjar inredningen och man får fixa till det. Åh längtar.

Ha en fortsatt trevlig kväll och ta hand om er. *kram*