imraskrypin

Ja det var väl vad som hände oss igårkväll. Så otroligt trist.
Det var som en blixt från klar himmel. Vi hade inte märkt något under hela dagen vad som var på g. Jag var upp till min mamma med Cornelia, Anton och Martin medans gubben var och åkte skridskor med Amanda och Gabriel.
Sen hemma städade vi lite och fixade middagen inför kvällen.

När klockan var runt 18-tiden så anlände våra gäster, mycket trevligt. De hann vara här ca en halv timme innan Anton spyr. Mitt i köket där vi alla står och ska fixa klart det sista för middagen. Så pinsamt men vi visste ju ingenting, ja det gör man ju inte innan första spyan. Har ju inte träffat någon heller som haft det. Men det kommer nog från nån affär vi varit i.
Hade förstått ifall de ville åka hem men de bestämde sig för att stanna kvar ändå och fira nyår med oss. Tack snälla C och J för att ni förgyllde vår kväll. Jag håller tummarna hårt för att ni inte blev smittade.

Efter att Anton spytt var han pigg igen, åt lite mat och sen la jag honom för att sova. Han hade fått behålla maten och jag började hoppas på att spytt av någon annan anledning. Men sen vid 23.15 ungefär så hör jag han gråta innifrån sängen och då har han spytt mer. Kul att så nära tolvslaget stå och byta i sängen, torka spy och duscha barn. Nä inge vidare alls. Sen så spydde han en fyra gånger till. Men vid 12-slaget var det lugnt och vi kunde skåla in det nya året med våra vänner.

Det som barnen tyckte var roligast var fyrverkerierna så de gick ut för att spana på grannarnas raketer. Jag och Anton gick upp på Martins rum och kikade på raketerna. Anton tyckte de var så häftiga och var bubblande glad.


Inatt så har han iallafall inte spytt mer och fått behålla frukosten än så länge. Dock så fick vi en blöja med mindre kul resultat i. Så vi sitter i karantän här nu ett par dagar, träligt som busen då vi hade lite roliga saker på g för barnen. Men så är ju livet ibland blir man sjuk. Vi får helt enkelt skjuta på allt. Jag hoppas så att Cornelia inte blir smittad av detta för det vore förödande. När Anton var ca 6 månader blev han magsjuk rejält och fick inte behålla något så jag fick ge honom vätskeersättning var 5 minut i ett dygn enligt rekommendation av sjukvårdsrådgivningen. Detta är ett dygn jag minns väl för det var så oerhört tufft. Därför är jag livrädd för Cornelias skull nu och hon är ju mindre med. Jag hoppas hon har lite skydd från mig, jag brukar aldrig få magsjukan.

Nä nu ska jag ta och se om lillskruttan vill äta lite.
Hoppas ni hade en jättemysig kväll igår och jag vill önska er en god fortsättning.
*kram*