imraskrypin

Jadå var det dags att börja skolan idag. Spännande, det är alltid lite speciellt med skolstarter. Men dagen kunde ha börjat bättre. När jag kom till registreringen och berättade vad jag hette så hittade de mig inte. Gah, jag fanns inte med men jag hade ju blivit antagen. Kontrollfreak som jag är så hade jag kollat ett antal gånger på studera.nu bara för att vara säker på att jag hade tackat ja.
Men ändå, jag var inte med. Hade anat det lite innan när jag skulle gå in på min sida och webbregga mig och där inte fanns någon kurs. Jaja, jag leta upp studievägledaren och hon kollade i sin dator. På universitetet fanns jag inte antagen men hon kunde se där jag sökt att jag blivit det. Så jag kommer ju att få gå där. Men jag vill ju gärna stå inskriven så fort som möjligt då jag inte kommer åt några uppgifter om kursen alls innan och inte får jag några csn pengar heller. Vilket jag väldigt gärna vill ha snart.
Jag hoppas att de imorgon kan fixa det så jag finns där.
När en av mina vänner började sin lärarutbildning för 3 år sedan så råkade hon ut för precis samma sak. Och det gick så bra så för henne, hon har nu i våras tagit sin examen.

Klasskamraterna verkar jättebra, känner ju redan två sen innan så man var inte så nervös imorse när man gick dit. Det kommer nog bli en jättekul höst om än lite kämpig. Men nu ska jag plugga hårt i 10 veckor sen ska jag gå på mammaledighet när de läser de två kommande kurserna som jag får tillgodoräkna mig. Sen hoppar jag på i sista kursen till våren igen. Gör bra. :-)

Nä nu blir det nog att runda av för idag, är megatrött och eftermiddagen när man kom hem gick i rasande tempo. Käka först sen åkte H iväg med stora A och G på karate vilken inte började förrens nästa vecka så de var snabbt tillbaka. Jag passa då på att åka iväg och hämta ut ett paket och sen var det nattning av minstingen medans mellan grabbarna kika på barnprogram och gubben och stora A gav sig ut på springtur i spåret.
Men nu, lockar bara tvn och förhoppningsvis somnar man inte på soffan utan hinner kika på ngt roligt.

*kram* :-)

Sitter här hemma nu med lite ångest över att vår underbara, härliga, ljuvliga och helt fantastiska sommar är över för detta år. Det har varit så härligt att ha varit hemma hela familjen i 9 veckor. Nu dröjer det ett år tills nästa långa sommarlov. Men jag och min gubbe har pratat och beslutat oss för att försöka kunna vara hemma hela familjen i lika många veckor i iallafall 2 somrar till. Vi får spara på föräldradagar. Sen så kanske vi måste jobba lite under sommaren.

Imorse stod klockan på 6.00. Så tidigt har vi inte varit uppe många gånger i sommar utan bara de gånger vi skulle resa någonstanns. Nä vi har vaknat runt 8 varje morgon, härligt. Så idag var det lite mastigt att gå upp. Barna var trötta, vi var trötta. Ja jag har inte sovit många timmar inatt utan snurrat runt som en virvelvind. Har varit så nervös för hur Anton ska ta det att börja på dagis igen. Men lämningen gick superbra. Hej då mamma sa han bara. Skönt det iallafall. Det är så härligt att höra honom prata, det har verkligen lossnat nu sista månaden och vi bara njuter av att så gott som varje dag se han utveckla sitt språk.

Iallafall så sa jag till hans fröken att hon kunde ringa mig ifall det behövdes, hönsmamma jag. Ja jag erkänner. Men grejen är den att min lilla prins inte vill att någon annan ska natta honom än jag. Han=bortskämd, jo jag vet men det var så lätt att hamna där och så svårt att ta sig därifrån nu. Så nu i skrivandets stund så är det läggningsdags på dagis och jag sitter här med hjärtat i halsgropen och funderar på om min telefon snart kommer att ringa med en fröken som helt desperat ber mig att komma dit. Men jag hoppas det går bra för honom och att jag inte behövs.

Idag har jag ringt till arbetsförmedlingen, kollat upp hur många skolområden som finns i stan och nu snart ska jag ta och skriva på en jobbansökan. Måste veta vad jag ska säga när jag ringer de olika skolområdena och vill ställa mig som vikarie där. Hoppas så jag kan få jobba lite extra i höst då jag vill ha en ny ytterdörr här men inte vill ta av sparpengarna till det.
Nästa måndag börjar jag i skolan, spännande. Jag längtar efter det men anar att det kommer bli rätt tufft. Som tur är det på distans så jag kan va hemma och plugga mycket. För jag tror inte min hemska foglossning fixar att sitta hela dagar i skolbänken.

Så 10 veckor frammåt är jag en student, sen så blir det ett uppehåll när de andra ska läsa två kurser som jag fått tillgodoräkna mig. Då ska jag passa på att föda vår lilla prinsessa och gosa med henne och de andra barnen. Jag ser verkligen så mycket fram emot december. En av mina favoritmånader på hela året och då ska vårt barn födas, kan inte bli bättre. :-)
Har redan börjat fundera och köpa lite julklappar. Jag=galen, ja det stämmer nog rätt bra. Men jag antar att jag inte kommer orka springa så mycket i affärer i nov/dec. Och jag har redan så många förslag på vad barnen kan få.
Jag älskar att shoppa till dem, ja jag älskar att shoppa över huvudtaget. :-)

Nä nu ska jag ta tag i min lista här hemma och hoppas på att min prins sussar gott på dagis. Sen bär det av till sjukgymnasten för att få lite nålar i min nacke och hoppas på att min huvudvärk försvinner.

Ha det så bra.
*kram*

Hej nu var det ett tag sedan igen. Får ingen riktig fart på denna blogg. Har egentligen så många idéer men jag är så kass på att få ihop det. Får nog be min gubbe om att hjälpa mig. Vet inte heller om jag ska ha kvar på bloggen på denna sida eller om jag ska byta till något annat bloggverktyg. Vilket är det bästa egentligen?

Så vad händer här hos oss. Ja vi har gift oss, så nu är han min man inte sambo. Känns konstigt att säga det, har inte vant mig än. Bröllopet blev väldigt mysigt. Tack alla goa familjemedlemmar och vänner som kom och firade vår dag. Jag var så sjukt nervös innan bara, kändes som jag skulle få magsjukan. Men det hör väl till. :-)
Min minsta lillasyster var här och hjälpte mig fixa håret, hon är så superduktig. Gick ut frisör nu i våras. Tack älskade syster för din hjälp.
Själva cermonin var fin, kantorn sjöng För att du finns av Sonja Aldén som vi hade önskat och då vart man riktigt tårögd. Hon är så otroligt duktig på att sjunga. Vi passade även på att döpa Anton samtidigt och han var väl inte så sugen på det kan man säga. Precis innan det var dags så ramla han så hans humör var ju inte det bästa. När prästen skulle ta vatten på hans huvud skrek han i högan sky. Jag blev rätt full i skratt så himla typiskt min lilla prins. Här ska ingen bestämma hur han vill ha det.

Efter cermonin så vart det middag i kyrkan, mycket mycket trevligt och god mat. Men som vanligt på fester har jag svårt att äta. Glömmer bort det när det finns så många man vill prata med. Och prata är ju bland det bästa som finns. :-)
När alla käkat sig mätta blev det fika och bröllopstårta. Men vad mat och fika det blev kvar, ändå hade vi inte räknat med för mycket utan tagit efter hur många vi var.

Måste få säga ett stort stort tack till alla som hjälpte oss att städa med. Så otroligt snällt, hade trott jag skulle bli kvar till sena natten men städandet gick fort och effektivt. Tack! :-)

På lördagen den 9:e sen så hade jag gjort upp med två vänner att vi skulle till ikea och shoppa och luncha så det gjorde vi. Trevligt, trevligt. Blev inte så mycket shoppat för mig men desto mer för min ena vän. Sen bar det av in till stan där min vän L skulle sälja ett presentkort för tandemhoppning då hon hoppar fallskärm. Snäll som jag är så skjutsar jag dit henne utan att ana ugglor i mossen. Hon har sålt sånt många gånger förut. När vi kommer in till stan så regnar det så jag bestämmer mig för att sitta kvar i bilen och vänta medans hon och vår vän S springer iväg. Efter ett tag kommer de tillbaka och jag undrar om vi kan åka nu. Men så öppnas bildörren på andra sidan också och jag börjar undra vad som händer. Vänder mig om och där står C, K och S, tre av mina goda vänner. Då fattar jag direkt. De tänker hippa mig. Jag som var så glad för att ha kommit undan möhippa som jag sagt många gånger att det vill jag inte ha. Inte tänkte jag på att man kan bli fruhippad. Jisses så nervös jag blev, är ju sjukt rädd för allt som har med att göra bort sig. Men de var så underbara så, ingen fara där. Det pinsammaste jag behövde göra var att ha en tiara på mig. Vi var iallafall iväg och bowlade, gick väl inget vidare för mig men roligt var det.
Sen så tog de mig till restaurangen Mongolian Steakhouse, en av mina favvorestauranger. Så smaskig mat där. Jag älskar att gå ut och äta med mina vänner. Att få sitta och prata i flera timmar över en bit god mat, kan det bli så mycket bättre. Och maten jag valde var så god. Stekta jätteräkor i en sötstarksås med ris till. Det lär det bli fler gånger.

Tack, tack, tack mina helt underbara vänner för att ni gav mig en sån otroligt trevlig dag. Vad skulle jag göra utan er, ni får en verkligen att må bra och jag tycker så mycket om er. *kram*

Nä nu får det nog räcka för tillfället. Duschen väntar och sen ska jag och de tre äldsta fara till bibblan och lämna tillbaka ett helt berg av böcker. Antar att jag får med mig nästan lika många hem igen sen. Gubben och lilla A ska lägga golv i klädkammaren. Annars blir det lite vila och grejande ute för vår del idag och ikväll kommer våra goa grannar på middag. En helt perfekt fredag. :-)

Här händer det mycket nu förtiden. Känner att sommaren rullar på i lite för hög hastighet. Skulle gärna vilja ha ett par veckor till. Nu är det drygt 2 veckor kvar av vår 9 veckor långa ledighet. Sen blir det jobb för gubben och dagis för barnen och jag ska bege mig till skolan. Roligt och spännande men jag älskar att vara hemma med familjen med.
Men vi har tänkt att iallafall nästa sommar och sommaren där efter försöka vara hemma hela familjen igen hela sommaren. Får spara lite föräldradagar så ska det nog gå. :-)

Vad har hänt här sen sist då, mycket skoj och något väldigt tråkigt. Vad ska man ta först, det tråkiga kanske. Jag har ju sen jag var liten drömt om en egen hund. Och nu i sommar så bestämde vi oss för att skaffa en. Sambon är ju lite allergisk så vi tog en allergivänlig ras som vi vet att han fixar. Han har umgåtts med dessa hundar förut. Iallafall fick vi den stora äran att bli fodervärdar till en liten tjej av rasen Portugisisk Vattenhund, en underbar ras. Jag föll direkt för henne när vi var och hälsade på och kunde inte bärja mig tills hon skulle flytta hem till oss och bli våran. Ja jag var i sjunde himlen.
Iallafall så var det dags att hämta henne måndagen den 28 juli, lyckan var total. Jag gosade hur mycket som helst med henne i bilen på väg hem och även väl hemma. Det gick inte att göra annat. Så installerade vi henne hemma, visade henne vart hennes säng var och matplats. Hon var så underbar, glad och nyfiken på allt. Det här skulle bli skoj, barnen älskade henne och vi med. Det går ett par timmar så börjar det klia i min mun, tungan och läpparna börjar kännas svullna och det känns som det sticker i munnen med. Hmm tänker jag, kan jag va allergisk. Känner igen symtomen då sambon kännt så förut, dock inte nu. Nä men jag kan väl inte vara allergisk, det har jag ju aldrig varit och jag har ju träffat hundar massor av gånger, min mamma har ju hund.
Men ju mer tiden går desto värre blir klådan i munnen. Jag blir verkligen så ledsen och bara gråter då jag innerst inne anar vad som är på g. Dagen efter så ringer jag sjukvårdsupplysningen och berättar om mina symtom och hon sa direkt att det där är tydliga tecken på allergi. Eftersom Bella ( vovven ) är det enda som förändrats i vårt hem så var vi helt hundra på att det var henne jag var allergisk mot. Min näsa hade börjat rinna nu med, det bara forsade ur den och även min son M:s näsa hade börjat rinna. Kan han med vara allergisk.

Jag funderade fram och tillbaka på hur jag skulle göra och jag visste ju att det enda rätta var att lämna tillbaka henne nu innan det gått för lång tid och hon hunnit fästa sig vid oss. Men jag var inte riktigt redo utan sa till sambon att jag ville avvakta en dag till för att se om det inte var något övergående. Men det var det ju inte, dagen efter var jag lika dålig fortfarande och M med. Så sambon fick ringa uppfödaren och han och stora A och G åkte hem med Bella. Som jag tjöt och som stora A tjöt. Vi båda ville ju så gärna ha en liten voffsing och denna underbara Bella hade rört vid våra hjärtan. Jag sysselsatte mig med att storstäda nedervåningen och byta alla sängkläder och kläder som hängt framme när hon var här bara för att få bort endel av det allogena. Dagen efter hon åkt så hade jag fortfarande klåda och svullnad så sambon ringde sjukvårdsupplysningen för att höra om det verkligen var allergi då jag fortfarande kände av det trots att hon inte var kvar. Men de sa att det kunde sitta i ett par veckor då det fanns en massa allogenaämnen hemma eftersom hon ändå varit där i 2 dygn och att jag hade kraftiga tecken på allergi. Snyft, så nu skulle jag må dåligt i flera veckor utan min lilla vovve här. Men idag mår jag faktiskt mycket bättre, kliar ytterst lite i munnen och svullnaden är borta. Både min och M:s näsa har slutat att rinna. Så visst var det hundallergi. Men hur svårt känns det inte, min stora dröm är borta. Kommer jag aldrig kunna ha en hund. Jag kan inte acceptera det och det gör så ont. Men jag hade inget val, det var för jobbigt med de allergiska symtomen och jobbigt för M om han med är allergisk. Jag ska ta och ringa vårdcentralen och få mig och han testade.

Ja det var det tråkiga, nu över till något kul. Om precis en vecka ska jag och gubben gifta oss. Hihi! På vår 10-årsdag slår vi till. Det ska bli så underbart. Det blir ett väldigt litet bröllop som är kombinerat med att vi döper lilla A. Bara närmsta släkten och vännerna är inbjudna. Annars skulle jag aldrig våga då jag har enorm scenskräck. Men att få gifta sig med sin drömprins, finns det något bättre. Jag är helt hundra på att han är den rätta, älskar honom över allt annat och han får mig att må bra och finns alltid där för mig. Man kan verkligen lita på honom. Det kommer att bli en hektisk vecka då det är massor kvar att göra men jag hoppas jag hinner in för att uppdatera här. Är så dålig på att blogga men vill bli bättre.

Idag har det med varit en mysig dag. Vi hade våra kära grannar U och G och deras barn här på kvällen och grillade. Så trevligt. Finns det något bättre än att ha goda vänner här på en bit mat. Bästa formen av umgänge. Jag älskar att sitta och prata. För en två dar sedan hade vi gubbens kompis med fru och barn här och det var också helt mysigt och trevligt. Det har blivit endel inbokningar nu med träff av ens vänner. Det är då jag mår som bäst, när huset är fullt i folk. Man får passa på nu när det är sommar när alla är lediga. Det är lite svårare att få till det när man jobbar och det är fullt upp. Det går men det känns enklare på sommaren.

Nä nu ropar soffan på mig, känner sig nog övergiven där inne i vardagsrummet.
Natti natti.
Avslutar med att lägga in en bild på Bella, visst är så underbart söt så man bara vill gosa så mycket som det går med henne. :-)