imraskrypin

Börjar känna mig rastlös här hemma. Det känns som det var evigheter sen vi var i Stockholm och det var det med mina mått mätt, över en månad sedan. Jag har alltid varit rastlös av mig och det måste hända saker hela tiden. Har väldigt svårt att bara vara i nuet och ta det lugnt.
Visst kan jag njuta av att sitta still tex i en solstol och läsa eller sitta på en sten nere vid sjön och bara titta ut. De tillfällena kan jag verkligen njuta av att bara vara.
Men oftast så vill jag kunna kika i min almenacka och se en massa skoj inplanerat. Jag längtar tillbaka till Stockholm, till det huset vi bodde i men det är uthyrt resten av sommaren annars hade jag bokat in en vecka till. Jag vill till London, ja uj vad jag vill till London. Amanda vill med dit, hon har hört mig berätta så mycket positivt om staden och vi ska dit men när?

Jag pluggar hela förmiddagarna nu under sommaren, mindre skoj men jag fick en hel del att ta igen tack vare att jag blev så dålig i våras. Har skrivit klart 3 uppgifter för lärarprogrammet, är snart klar med nr. 4 och 5. Sen har jag en omtenta och vfu kvar innan jag är i fas. Jag tycker det är intressant att läsa till det. Sen har jag en omtenta i ekonomi med i augusti. Trist men jag klara 3 av kurserna trots min sjukdom så jag får väl vara nöjd med det.

Vi har börjat jaga stolpar här i Karlstad med, lite som orientering, mycket skoj. Är klara med 1/5 av de första som kom ut. Har tänkt vi ska försöka ta alla så småningom. Bra med motion blir det med och det är något jag behöver ta tag i ordentligt. Det funkar inte att ha det så här längre. Jag ska ner till normalvikt, har varit tjock i alldeles för många år. Jag önskar det vore a piece of cake men fasiken vad svårt det är. Jag är ingen storätare, det är inte det som är mitt problem. Barnen käkar mer än vad jag gör. Dock så rör jag mig för lite. Mina leder sätter stopp direkt, minsta promenad ger mer värk i ett antal timmar och jag måste äta mer smärtstillande. Men jag måste bita ihop för det är ju absolut bättre för kroppen i långa loppet att röra på sig och jag kommer tjäna på det. Jag måste ta den ökade smärtan jag kommer få.

Nä dags att återvända till studierna, sen när gubben kommer hem ska vi försöka ta oss iväg ut och fixa lite saker, dagen kommer gå i rasande tempo. De har en tendens att göra det även om man inte har en massa resor inbokade. :-)

Vad mycket gladare man känner sig när solen skiner. Kanske den kan få en att vara relativt pigg under dagen. Har inte sovit något vidare då min lilla dam Cornelia fick för sig att det var mycket mysigare att sova på mammas arm än att ligga själv i sin säng.
Visst borde man inte skämma bort henne med att hon får sova på armen utan försöka få henne att acceptera sin säng. Men den tjejen har lungor kan man konstatera och hon har ett väldigt hett humör. På natten är inte den kombinationen den bästa. Man vill inte ha 5 barn vakna så då får det bli att mamman sover uselt istället. Får så ont i lederna när hon ska sova på en. Jaja det går över och solen skiner.

Måste börja plugga hårt, ja hårdare än hårt för om 1½ vecka har jag tenta igen och den blir nog svår. Har pga hur jag mått inte orkat plugga så mycket som jag behöver men det är bara och bita ihop. Om två veckor är det sommarlov och då ska det njutas. Det är så mycket kul inbokat i sommar. Jag och maken ska först och främst på Salem, så nice, har sett fram emot att se honom. :-)
Sen så ska hela familjen en vecka till Stockholm och bara njuta och ha det kul. Har inte varit i Stockholm sedan strax efter gymnasiet. Ja om man nu inte räknar den snabba turen vi var dit i mars när vi kolla på Mika.
Efter Stockholm åker förmodligen jag och Amanda till Borlänge på festival för att titta på Mika igen. Vi har en crusch på honom både jag och dottern. :-)

Sen äntligen, äntligen har Eclipse premiär. Det ska bli otroligt spännande att se den och se om den är lika bra som boken. Så jag och Amanda och hennes kompis med sin lika twilightgalna mamma kommer sitta som fastklistrade i biostolarna. :-)

Ja sommaren bara fortsätter, måste hinna träffa en massa vänner också, grilla massor. Och så fyller min kära syster 30 år. Välkommen säger jag till henne till min sida av 30 strecket. Trevligt när även ens syster börjar bli gammal och grå. :-D Det ska bli kul att få fira henne.

Nä dags att plugga, duscha, greja, fixa, ordna, röja, ja listan för dagen är lång. Men det ska även hinnas med att träffa lite vänner. Känns som dagen kommer gå fort, bara min mage fixar det och inte börjar krångla igen, tycker det varit tillräckligt jobbigt denna vecka. En dag kan jag väl få må bra iallafall.

På återseende.

Länge sen sist.

Känns som jag hållit andan i flera månader och inte levt livet som sig bör. Men kanske kan det nu bli bättre. Stora beslut har tagits om framtiden.

Denna vår har varit hemsk, jag trodde i januari att det inte kunde bli värre men det skulle visa sig bli det. Min kropp slog ifrån efter månader av stress. Feber varje dag, ont i de flesta leder, huvudvärk och ont i magen som tillslut har resulterat i blödningar från ett ställe man inte vill det ska blöda ifrån. Så fort jag stressar minsta lilla nu så blöder jag antingen från mage eller tarmarna. Äter magmedicin så jag kommer bli bra bara jag slutar stressa.

Men att läsa 200% som jag gjort under våren fungerar inte. Jag orkar inte, det kanske skulle kunna gå att läsa in allt och fixa det men det är så mycket runt omkring med. Det har varit så mycket strul med kau och de verkar inte vilja hjälpa mig även om de tagit på sig felet. När man ser att andra kan få det jag vill men mina skäl inte är tillräckliga så känns det som det är personligt till slut. Jag trivs inte längre med utbildningen, själva undervisningen är intressant men det administrativa fungerar inget, varken kursen eller de som har hand om utbildningen med vfu tex. Ja det har varit så många turer och jag ger upp nu och kommer ägna mig åt ekonomin istället. Kunna bli bra på en sak istället för att göra två saker halvdant. Visst känns det nervöst att satsa på ekonomin med, det finns så mycket olika saker man kan jobba med där och jag har inte helt koll på det. Men det ska bli spännande. Förskolelärare kändes mer säkert, jag vet vart jag ska jobba och jag har erfarenhet av barn. Men man kan inte alltid gå på det som känns säkert utan ibland måste man våga i livet. Dock så skulle jag önska att jag kunde få vikariera på förskolor ibland för att få in extra pengar.

Det känns skönt att ha beslutat sig för att satsa på sin hälsa först och främst då jag mått så dåligt. Jag tror detta blir bra i slutändan även om det kommer ta ett tag. Ser fram emot ett långt sommarlov nu, det finns så mycket jag vill ägna mig åt. Bla:

Min trädgård - vi håller på att göra om vid våra lannen. Det har varit så stökigt och fult där med ogräs och stora jordhögar. Men maken har jobbat på där nu och nu är allt det där borta så gott som. Vi behöver bara komma ner en liten bit till sen ska det läggas markduk på. Vi har köpt pallkragar som vi ska odla i istället, kommer bli mycket snyggare och bli mer ordning. Runt lannena ska vi ha små sjösten, tror med det kommer bli snyggare och mer lättskött än den ogräsmatta vi hade förut med maskrosor och brännässlor om vartannat.

Böcker - Jag har under året köpt på mig ett gäng spännande och intressanta böcker som jag ser fram emot att läsa. Det har inte blivit så mycket läst under terminerna, ja förutom när jag plöjde Twilight-serien. Uj vad den var bra och man kände sig som en tonåring på nytt. :-)

Sy - Jag ska köpa mig en symaskin så jag slipper låna svärmors gamla då och då. Jag har varit sugen på att sy lite barnkläder ett tag nu och samlat på mig tyger och idéer. Det är dags att ta tag i det nu.

Måla - Jag och barnen ska ägna oss att måla mycket. Jag har alltid mått bra när jag fått måla och jag saknar det verkligen. Vet inte varför jag slutade måla mycket men jag antar att det har med tiden att göra. Men det ska prioriteras och jag kan göra det ihop med barnen. Jag älskar att måla med olja, man kan skapa vad som helst, det finns inga rätt eller fel. Men jag ska försöka lära mig lite andra metoder med.

Hälsan - Det ska ägnas mycket åt hälsan, se till att röra på sig regelbundet och lära mig vad min mage tål att äta och hitta goda recept där. Min mage har tyvärr blivit otroligt känslig för vad jag äter och det är mycket den inte fixar, oftast sånt som är fett eller innehåller mycket kolhydrater. Och visst det är ju bra att magen inte vill ha det men jag tycker det är svårt att veta vad jag ska laga då och som barnen gillar med. Jag har oerhört petiga barn tyvärr.

Dags att avrunda, kul att ha hittat sin blogg igen och skönt att framtiden kanske lättar. Det kommer bli en spännande resa och jag ska hitta mig själv igen och må bra. :-)

Har hittat min blogg igen, har inte ens orkat gå in de senaste veckorna, det har varit alldeles för mycket ett tag nu och jag har funderat mycket på livet. Vad vill jag göra i mitt liv, vad är mitt livsmål, vart börjar man?

Ja frågorna har varit många men tyvärr har svaren varit färre. Jag har hamnat lite på kant med mig själv för jag är lite feg och vågar inte riktigt göra det jag vill. Tänker för mycket på om det ska fungera, vågar man? Har Harald på min sida och det känns väldigt tryggt men det är ändå svårt och mycket beror på barnen, man vill att det finns en trygghet i tillvaron med jobb eller plugg och att man bor där man vet de har vänner. Men ändå lockar det så otroligt mycket att prova annat som man vill man har ju bara ett liv. Just det där har jag verkligen hakat upp mig på, jag vill leva mitt liv till fullo och jag vill inte känna att jag ångrar mig en dag.

Det har varit svåra veckor, för snart två veckor sen fick vi veta att min pappa var svårt sjuk men inte hur svårt. Men för ca 1½ vecka sedan fick vi veta att han var döende. Det var en chock rent sagt och de känslor som pendlat i kroppen har varit många och jobbiga. Pappa dog sedan fredagen den 22/1 och det är väldigt smärtsamt av många anledningar. Dels att man förlorat sin pappa och dels för att jag inte har haft någon kontakt med honom de senaste åren. Sen så smärtar det mig oerhört mycket att veta att han hade så ont den sista tiden, det vill jag inte att någon ska behöva ha. Den enda trösten nu är att han inte längre har ont utan att han har kommit till en bättre plats där jag hoppas att han har det bra och kan börja om på nytt. Jag sörjer att vi inte hade någon relation och att vi nu aldrig mer kan få det men jag vet varför.

Jag har burit på så mycket ilska över hur vår barndom var och allt jobbigt och hemskt vi upplevt men jag har nu beslutat mig för att förlåta och gå vidare. Det är bara jag som blir lidande av att jag grubblar på det. Däremot så kommer jag nog ändå få bearbeta allt hos en kurator så att jag helt kan släppa det. Vill inte känna mig arg och ledsen längre. Jag är ju som sagt en grubblare och tänker och tänker tills jag känner mig sjuk och jag är en person som alltid tar på mig andras misstag och gör dem till mina. Vet inte varför jag är sån men det är oerhört jobbigt och Harald får en trasig fru att ta hand om ibland. Jag har iallafall tagit tag i det och ska försöka bearbeta saker och försöka tänka mer på mig själv och vad jag tycker om. Oftast så tänker jag mer på vad andra skulle tycka.

Jag har ju känt mig nere ett tag även innan pappa dog, det har inte varit min tid. Tänker mycket på Haralds olycka igen och hur nära det var att jag förlora han med. Jag tror även detta eviga mörker tär på mig, jag behöver vår och sol nu och jag tror att det kommer kännas lite lättare då. Jag har så mycket fint i mitt liv som jag älskar, mina barn, Harald, familjen, vänner och mina intressen. Det gäller att fokusera på det när livet känns tufft.

Nu ska jag ta och försöka sova lite, hade egentligen tänkt att plugga nu på kvällen men jag orka inte. Har pluggat en massa idag men det behövs mer. Läser ju även ekonomi nu och det känns att det är mycket mer nu. Har gjort uppgifter för både lärarutbildningen och ekonomin men allt jag har denna vecka är ej klart. Får prova ett tag om det går att läsa dubbelt annars har jag ett svårt beslut att ta. Imorgon är det Kristinehamn igen och det är min tur att ta bilen. Hoppas de plogat vägarna för det var rätt svår kört idag när jag åkte hem från stan och även när jag åkte till karaten. Efter Haralds olycka är jag väldigt nervös om jag känner att det sladdar lite i bilen.

På fredag ska jag och Harald åka bort över natten med ett par vänner och det ska bli väldigt mysigt. Hotellet såg väldigt fint ut. Det är otroligt sällan som vi har barnvakt över natten, har inte hänt många gånger, sist var nog när jag och Harald var i London och det var 07. Men jag vet att mamma och svärmor kommer ta god hand om barnen så jag ska försöka slappna av och bara njuta av att käka middag med goda vänner, prata en massa och sen sova bredvid Harald utan att det är flera till i sängen, Anton kommer ner så gott som varenda natt. Men men jag gillar mina barn och det är mysigt att sova med dem bredvid sig så länge de inte snurrar runt runt. Martin är en snurrare och han är helt omöjlig att sova bredvid. Sist han sov här, bra länge sen nu, så fick vi gå upp med honom tillbaka till hans säng efter ett tag för vi kunde inte sova alls.

Avslutar med en bild på Cornelia som växer så det knakar. Min goa bestämda lilla dam. :-)


Ta hand om varandra och kramas en massa massa. Skiljs inte som ovänner. *kram*

Brr, vad kallt det är, precis som de flesta andra tycker jag med att det nu är lite för kallt. Jag har alltid varit ett stort fan av vintern. Har älskat att det varit kallt ute och man kunde pälsa på sig goa stickade tröjor och inne kura ihop framför tända ljus.  Men detta år har vintern känts svår. Jag vill knappt gå ut för jag vill inte frysa. Visst kan man klä på sig ( och oftast gör jag det ) på kroppen så man inte fryser där men ansiktet är svårare.
Cornelia tål inte kylan något vidare utan får röda märken som sitter kvar länge på kinderna. De andra barnen blir ju med röda på kinderna men deras går över rätt snabbt men inte Cornelias. Tycker så synd om henne. Vi smörjer henne men det hjälper inte helt. Hennes övriga hud på kroppen är torr och irriterad. Jag hoppas inte de går ut på dagis när det är runt 20 minusgrader för då vet jag inte hur vi ska göra med henne. Vi tar inte ut henne nu mer än i nödfall.

Sen senast har vi firat nyår med våra goa vänner J och C. Käkat en massa god mat och tölat en massa, massa under ett par timmar. Cornelia orkade inte vara vaken till tolvslaget utan hon fick lägga sig efter vi käkat. Men Anton orkade och de andra givetvis med. Men det märktes på Anton att han var trött på slutet för han blir lite härjig då. Men bara vi kom ut och kikade på raketer så var han glad igen. Vi hade sån tur att grannarna längre upp på gatan sköt med raketer.
J och C hade med sig små varmluftsballonger som vi sände upp och de var väldigt roliga. Man kunde följa dem väldigt långt på himlen.

Vår gata på nyår. Vi står och tjuvkikar på grannarnas raketer. :-D


Ballongen när den stigit lite.


I måndags begav vi oss iväg till Nöjesfabriken och Leklandet där. Mycket uppskattat av barnen. Ett stort tack till våra goa grannar G och U som lånade ut sin bil med så vi slapp åka buss. Jag är ju så åksjuk och är grön i ansiktet när jag åkt buss.

Barnen lekte rätt intensivt på leklandet och Amanda och Gabriel såg vi knappt då de hittade kompisar där. Martin ville hellre leka med sina småsyskon och vi följdes åt alla fem hela tiden. Provade bollhavet, rutschkanor och klättrade omkring. Cornelia var inget förtjust i rutschkanorna alls utan protesterade när hon åkte den så hon fick låta bli den aktiviteten. Jag vet inte hur många timmar man får vara där när man betalt men minst 3 timmar iallafall. Men när det gått 2½ timme så märktes det på Cornelia och Anton att de lekt slut på sina krafter så det var att bege sig iväg och luncha istället.









Annars så har vi varit väldigt lata detta lov. Det har inte blivit någon pulka nyligen då vi tyckt det varit för kallt, vi har inte heller åkt skridskor mer. Men detta är sånt som står på agendan som barnen gillar att göra. Vi har myst inne en massa och det har varit helt underbart. Haft vänner som kommit och käkat middag med oss och barnen har lekt. Precis så som jag älskar att umgås. Jag har hunnit med en middag med tjejgänget fast utan vår goa S som var sjuk. Så vi får ta en träff snart igen så vi får ses allihopa förhoppningsvis. Det var så kul att komma ut och bara prata en massa med vännerna. :-)

Nä nu ska jag här fortsätta mitt utstädande av julen, allt juligt är borta så nu återstår bara att ställa allt annat iordning igen. Ska pyssla om Anton med som har feber idag, min gofis. Men vi har varit väldigt friska hela hösten så det är inte konstigt att vi någon gång får något. Tror det var svärmor som smitta oss när hon var här innan jul för då var hon snorig.

Ha det så bra. *kram*

Ja här njuts det nästan för mycket av att bara vara lediga. Varken jag eller Harald pluggar ett dugg utan det blir efter nyår. Vi har kommit in i ett riktigt slappis beteende, där vi knappt kommer ur pyjamasen förrens vid 10-tiden. Frukost som annars här brukar serveras runt 7-snåret brukar inte intas förrens runt 9.30 nån gång nu.

Det är alldeles ljuvligt men måste nog snart ändras om. Den 8 januari drar skola igång igen och då gäller det att inte försova sig. Vi har en massa saker innan dess som måste lösas men varje dag så känns det som att; nä vi tar det imorgon istället. Varför göra saker idag som du kan göra imorgon istället?
Nä det går inte skjuta upp saker längre, vi måste fixa våra bilproblem. Vi måste bestämma vad vi ska göra med previan som var med i olyckan med Harald. Den är ju skrot, kommer inte gå att reparera men det kan ju gå att plocka reservdelar som klarat sig ur den och sälja dem. Sen så måste vi köra den till skroten. Det känns ju jävligt surt att köra bort 30 000 kr till skroten utan att fått nått för dem men vi är glada att det var en relativt billig bil vi köpt iallafall. Det känns jobbigt att behöva åka upp till Ekshärad för att fixa det med, tid är något vi inte gillar att slösa på trista saker. Jag är lite nervös för att se bilen med och se i vilket dåligt skick den är i och veta att det kunde gått så illa för Harald.
Sen så måste vi laga upp min isbil, den är superkall, så jag kan ta mig till skolan och vi måste även bestämma vad vi ska göra med vår andra previa som står på verkstan. Inte heller den är något att ha. Vi har hittat en annan bil av intresse som skulle passa oss jättebra. Kruxet är att den befinner sig i Örebro och då ska vi ta oss dit. Jag vill inte att Harald åker själv utan jag ska med men jag vill inte heller köra någon annans bil hem, vi lånar nog svärmors. Utan då vill jag att nån följer med mig och Harald. Jaja det ordnar sig nog imorgon. :-D

Julen har iallafall varit supermysig. Det var underbart att träffa våra familjer och äta gott och ha det mysigt. Barnen var hel nöjda med sina julklappar och har lekt en massa med dem. Vi var hemma hos oss och firade som vanligt, jätteskönt att vara hemma och barnen har alla sina leksaker. Vi körde knyt som vanligt, en massa god mat. Även om jag mest äter räkomelett och inte är så förtjust i julmat så var det många andra som gillade den. :-)

Juldagen tillbringades hemma hos svärmor där Haralds brorsa befann sig och även hans syster med familj. Kusinerna lekte en massa och vi käkade mat och tölade i timmar. Vi hade sån tur att vi blev hämtade av H´s systers gubbe i deras bil som är 9-sitsig. :-)

På annandagjul befann vi oss återigen hemma och då kom min mamma, mina 2 systrar, ena systerns gubbe och min lilla goa systerson. Mamma hade lagat mat och tagit med sig hit. Så snällt och så gott. Vi brukar annars alltid vara uppe i Forshaga hos mamma på annandagen men i år kunde vi ju inte ta oss dit.

Annars har det varit lite skridskoåkning, så glad att de spolat banan här borta hos oss, det har även hunnits med pulkaåkning. Ja det funkar bra än så länge att inte ha bil men sen blir det svårt när skolan börjar. Vi har haft snäll familj och har snälla vänner som kommer till oss istället. :-)
På nyår skulle vi ha varit iväg till våra vänner men snälla som de är så kommer de istället till oss. Jag är så tacksam men det känns som vi får krångla med alla.

Tänkte lägga in lite bilder från de senaste dagarna. :-)

Sötisen Cornelia på julafton.



Sötis Gabriel, de var tvungna att ställa upp på kort när de fått julklappar. :-D


Sen prins Martin, gosegubben min.


Amanda, sötissessan.


Sist men inte minst, gosefisen Anton, min kramis.


Lite bilder från skridskoåkningen.




Cornelia fick istället för att åka sitta och titta på i kärran och det var med skoj.



Nu blir det att kika lite på Heroes här innan det är dags att kojsa. Ska försöka pallra mig upp tidigt imorgon så jag hinner städa lite innan våra vänner kommer på lunch. Harald ska iväg på sjukgymnastik med för sin onda nacke och senare på eftermiddagen/kvällen ska vi se om det är öppet för svinisvaccination. Cornelia och Anton ska ha sin andra spruta nu.

Söv gött. *kram*

Jag är helt övertygad nu om att skyddsänglar finns och att våran familj har en.

Den 21 december höll på att bli den absolut svartaste dagen i mitt liv och för ett par minuter trodde jag det värsta hade hänt. Vet idag inte hur många minuter som gick om det var 10 eller 20 minuter. Alldeles för länge iallafall var det som jag trodde att min älskade make kanske hade dött i en bilolycka.

Det var så hemskt, det var fruktansvärt och jag kommer aldrig glömma det samtalet vi hade. Det har för alltid etsats sig fast hos mig. Harald hade varit iväg till Bollnäs, ca 35 mil hemmifrån, för att köpa en ny bil till oss, då båda våra andra är trasiga. Denna bil var ett fynd annars hade han inte åkt så långt.
Jag var arg på honom för att han var tvungen att åka den dagen och mådde illa hela dagen för det. Men jag och barnen tog det lugnt, hade det mysigt och väntade på att Harald skulle komma hem till oss. Han och svärmor åkte runt halv 11 på dagen och jag räknade med att han skulle vara hemma runt halv 12 på natten. Jag vet att Harald åkte iväg för att han ville göra nått bra för sin familj då vi är (var) beroende av bil. Just nu känns det som detta med bil är skitsamma det viktigaste är att vi har varandra.

Iallafall så fick jag barnen i säng och skulle sen lägga mig själv en stund innan Harald kom hem. Vet inte vem av oss som ringde den andra, vissa saker är svarta för mig. Men vi pratas vid runt tio-tiden på måndagskvällen. Jag vet man ska absolut inte prata i telefon när man kör, det är så dumt och tro mig att varken jag eller Harald någonsin ska göra det igen. Nu var det inte pga detta samtal som allt hände. Men vi ville iallafall pratas vid och jag var glad att han snart var hemma för trots att jag var arg på honom för att han åkte så saknade jag honom.

Helt plötsligt så hör jag hur Harald skriker en svordom och jag hör hur han har panik och är rädd. Sen hör jag en massa tumult, ja det låter hemskt och jag förstår att det är en bilolycka jag hör. Min älskade make i en bilolycka. Jag hör iallafall tumultet och jag vara skriker och vill att han ska säga något, klart han inte kan men man tänker inte helt logiskt. Sen blir allt helt tyst och jag vet inte vad som var värst, själva olyckan eller tystnaden efteråt. Sen så bryts samtalet. Mitt hjärta stannar känns det som. Den känslan som infann sig då har jag aldrig upplevt förut och jag vill aldrig uppleva den igen. Jag tror det värsta då det jag hörde inte lät bra alls. Jag försöker ringa upp Haralds mobil igen men får inget svar. Jag får panik, total panik och bara skriker rakt ut, jag gråter och jag springer runt och vet varken ut eller in. Jag ringer Haralds mobil igen och kommer till hans röstbrevlåda. Att höra hans röst där gör att det brister totalt och jag bara gråter in ett meddelande om att jag älskar honom.
Sen springer jag upp till Amanda, i efterhand kanske jag inte borde ha väckt henne och sagt som jag gjort men jag tänkte inte klart och Amanda är min stöttepelare, hon är helt underbar och många är de gånger hon tröstat mig när jag varit deppig. Jag älskar henne och jag kommer finnas där för henne när helst hon behöver mig.

Jag skriker nått i stil med att pappa har råkat ut för en olycka och jag tror han är död eller om jag sa att jag är rädd för att han är död. Jag bara gråter och gråter och jag ser hur Amanda blir så ledsen men ändå försöker hon vara stark för min skull och säger att det nog har gått bra. Tack älskade Amanda. Jag försöker ringa Haralds mobil igen men inget svar och nu tror jag ju såklart att det är kört. Han är borta för alltid och det är en sån stor sorg som lägger sig i mitt bröst och jag känner mig samtidigt så tom som hela livet själv är borta. Jag ser hans ansikte framför mig och jag känner min kärlek till honom och hur stor den är och att jag skulle göra vad som helst för att han skulle komma hem. Jag ringer till min mamma och bara skriker och gråter om vartannat. Mamma förstår inte ett ord så Amanda tar över och berättar vad som hänt, jag bara fortsätter att gråta och frågar mamma vad jag ska göra, jag kan ju inte stanna här, jag måste upp till Harald, jag måste se honom och jag orkar inte mer. Jag klappar ihop helt så mamma sätter sig i bilen och börjar köra hit till mig för att vara ett stöd för mig. Efter att ha pratat med mamma så ringer Harald från sin mobil och jag hör inte mycket men jag hör att han lever. Det bryts igen och jag försöker ringa, samtidigt så ringer han till mig och det bara tutar upptaget. Alltså vilket kaos.
Jag får tag på honom igen och det jag hör är att han är skadad. Hjärtat stannar för andra gången. Nu var det inte så utan han sa att mobilen var skadad. Det bryts igen.

Sen till sist så ringer han från sin mammas mobil och kan berätta vad som hänt och lugna mig. Han är inte död och det är det absolut enda som räknas, allt annat är oviktigt för mig.
Han berättar att det varit så otroligt halt på vägen att bilen fått sladd i en kurva och att han inte kunde parera den. Han körde ner i diket och bilen volta runt. Det var detta jag hörde i telefonen. Bilen är skrot, går inte att fixa till alls. Taket är nedtryckt där han satt, framruta och bakruta är trasiga, den är tillknycklad i bakänden och trasig på ett antal ställen till. Men det spelar mig ingen roll alls hur det gick med bilen för Harald lever och han får vara kvar hos mig. Han hade verkligen änglavakt, det finns ingen annan förklaring. Han klarade sig helskinnad förutom ett pytte sår och att han har ont i nacken. Jag hoppas att det inte blir whiplasch (eller hur det nu stavas) av det utan att han blir bättre och bättre. Någon från ambulansen sa det att oftast så går inte sånna här olyckor så bra utan det slutar illa. Väntan innan han kom hem kändes evighetslång. Olyckan hände strax efter 22-tiden och min älskade var hemma runt halv 2. Mitt hjärta bara bulta när han kom och jag kände en sån enorm lycka som jag inte känt på väldigt länge.
Min höst har varit skit och jag har mått piss men nu när jag tittar på Harald och får krama honom så känner jag mig bara lycklig. Han är här hos mig och han är mitt livs kärlek, han är den underbaraste som finns och jag är så tacksam för att jag får tillbringa mina dagar med honom.

Jag är så tacksam mot min svärmor med som följde med Harald och köpte bilen och som åkte efter honom hem. Hon fanns där för honom efter kraschen och hon körde hem honom till mig. Det måste ha varit fruktansvärt för henne att se sitt barn vara med om en sån vurpa. Se hur bilen är kraschad och inte veta om ens barn lever. Hon sa det sen att det var fruktansvärt. Hon berätta även att när hon gick ur sin bil så kände hon att vägen var som en isbana.

Harald mår som sagt efter omständigheterna bra, iallafall fysiskt. Däremot har psyket fått sig en törn och han återupplever olyckan om och om igen. Det måste varit så hemskt för honom och han har berättat att för några ögonblick så visste han inte om han skulle klara sig och han såg mig och barnen framför sig. Sen tänkte han att detta kommer att göra ont. Han mår idag även väldigt dåligt över bilen som det bara är att skrota och han förbannar sig själv. Visst bilen är skrot, visst vi har förlorat alla de pengarna men han lever och det andra får lösa sig på något sätt. Vi hittar en ny bil någon gång och vi fixar fram pengar på något sätt det ordnar sig. Jag helt övertygad om det. Bara han klarade sig så klarar han och jag av vad som helst som kommer i vår väg. Det är han och jag för alltid och jag ser fram emot ett liv med honom.

Jag går och kramar och pussar på honom hela tiden nu, det har varit två omtumlande dagar där man ena stunden varit helt lycklig och kramats för att i nästa stund återuppleva olyckan och känna hur ens hjärta snörps ihop. Jag har försökt sätta mig in i hans sits och försöka förstå den rädsla man måste känna när man råkar ut för en sån olycka och Harald har försökt sätta sig in i min sits och förstår hur hemskt det måste vara att befinna sig i andra änden av telefonen och höra olyckan och sen tro att ens älskade har dött.

Jag vill bara uppmana alla som läser detta att krama om era nära och kära en extra gång, livet hänger på en skör tråd och man vet aldrig när något kan hända. Jag vill aldrig någonsin mer skiljas åt när vi är arga på varandra. Livet är för kort för det. Jag har varit arg på Harald en del i höst men detta spelar absolut ingen roll längre för han är här hos mig och vi älskar varandra och har en framtid ihop.

Tack älskade Harald för att jag får vara din fru. Jag ser fram emot vårt liv tillsammans och jag ser fram emot att få fullfölja alla våra drömmar. Du är bästs så är det bara. *Puss och Kram* Jag älskar dig!

Ja det känns verkligen som en högre makt testar oss och vårt tålamod. Så mycket negativt som hänt på sista tiden gör att det emellanåt känns som man trevar omkring i ett mörker man inte riktigt vet hur man ska ta sig ur. Det är jobbigt bara. Men det löser sig, ja det gör ju det tillslut det gäller bara att få ens tankar att fokusera på att lösa problemen och ställa in sig på den rådande situation som gäller.
Vissa dagar och vissa tidpunkter på dagarna känns det bättre. Tack vare att jag fått gnälla av mig till syrran så lättade lite. Tack systeryster för att du finns där för mig. Puss och kram till dig.

Håll tummarna för oss att allt vänder nu och att vi går ett nytt härligt spännande år till mötes.
Harald behöver ett jobb. Han har sökt en hel del och har ett par stycken där de vill fundera lite mer, iallafall inte nej tack. Ett företag där det nästan verkar som att han kommer få jobb men det är segt att få veta hundra av chefen. Men efter deras lunch ihop så lät det ju som att bara det lugnar sig lite över jul och nyår så skulle det kanske bli tal om att Harald kunde börja. Gött!

Men för en person som mig som alltid vill se saker innan hon tror på dem så hade jag önskat att de kunde skriva kontrakt. Annars så kommer han nog studera nu i vår så det löser sig. Han har ju studerat nu under hösten och sökt en massa jobb.

Sen så har jag tyckt det varit lite kämpigt med skolan, har väl inte haft mitt hjärta där riktigt. Vet egentligen inte helt varför för jag trivdes enormt bra på min praktikplats och jag kan tänka mig jobba så men inte för alltid. Så därför vill jag försöka se till att jag får fler möjligheter till jobb i framtiden så i vår ska jag läsa ekonomi också. Går det inte att läsa så mycket så får jag ta mig en funderare. Men den dagen den sorgen. Det är lättare att studera nu iallafall när Cornelia går på förskolan. Innan det så var det väldigt svårt att få tid till att studera, jag är så glad att vara godkänd. Men nu blir annorlunda, nu när jag kan ägna mina dagar åt studierna.

Nästa sak som är helt pissigt är våra bilar. Vi har gått från två bilar i okej skick till två bilar som inte är värda att laga ens. Min ford är det körförbud på och den enda bil som rullar för tillfället. Den har ingen värme och man håller på att frysa halvt ihjäl när man åker. Vi måste ju ha den för att köra barnen till skolan och för veckohandlingen. Annars skulle den inte användas då man inte ska köra med den. Men den är inte på något sätt trafikfarlig utan det var co-halten som var för hög. Kan fixas enkelt eller så blir det superdyrt.
Previan vår stora bil, den enda vi får plats i står på verkstan och går ej att köra alls. Den blir också dyrare att laga än vad den är värd. Så jäkla träligt, nu inför julen med och Harald som inte har jobb. Det blir att köpa två nya bilar men det gäller att hitta de vi verkligen vill ha med till ett bra pris. Till mig är det inte så svårt för jag ska bara ha en bil som är en andra bil och mina krav är inte så höra. Den ska inte ha gått så långt och den ska ha servo annars kan jag inte köra den då mina leder inte fixar bilar utan.
Men vår stora bil är det mer krav på. Minst 7 säten, helst 8. Den får inte ha gått så långt, måste ha ac, helst passagerar dörrar på båda sidor, den vi har nu är det bara på ena sidan och det är lite bökigt ibland när alla ska in.
Jaja det ordnar sig, vi letar vidare.

Sen har vi ytterligare otur och har fått magsjukan här hemma. Faaaaan kan man säga. Vi har varit väldigt försiktiga tycker vi, inga besök i affärerna för barnen på sista tiden. Mest jag som skött det som inte får magsjukan. Sen så har vi hållit koll på barnens förskola att ingen spytt där för då hade inte barnen fått gå dit. Men tror ni inte att Martin lyckades hitta en bacill i tisdags när han och hans avdelning var över till andra sidan av huset och lussade för de barnen där. Där fanns det ett barn med magsjukan. Antingen hade det inte brutit ut eller så hade han/hon kommit tillbaka för tidigt eller... Ja illa som busen iallafall.
Natten till fredag så spydde Martin 3 gånger och man känner ju bara hur musten går ur en. Julen är i fara för vi är ju så många. Sist hade vi det över en vecka, runt förra nyår. Anton superdålig. På morgonen iallafall är Martin bra mycket piggare och får behålla allt.

Idag lördag har vi varit hemma och städat och haft det mysigt hela dagen. Ingen som spytt än. Men Martin hade väldigt ont i magen nu på kvällen men sa att det kändes inte som han skulle spy och han har inte gjort det heller. Kan vara trötthet för klockan blev rätt sent, ja de har precis kommit upp i sängen och klockan är snart 11.

Håll tummarna för att vi klarar oss, det känns som natten blir avgörande och dagen imorgon. Vi vill fira jul med våra familjer. Det skulle kännas så tungt att inte få fira jul med mina systrar och med min mamma. Och syrrans gubbe och sist men inte minst vill jag träffa min systerson, sötpotatisen. :-)
Barnen vill träffa sin älskade farbror med och han är så bäst med dem, han brukar leka med dem hela kvällen. Hjälper dem att bygga ihop saker, busar med dem, retas lite och är bara så gullig mot dem. Tack Erland för att du tar hand om barnen så bra, flytta hit till stan nu så vi får träffa dig oftare.

Sen kommer ju mer från Haralds sida med men jag och svärmor drar inte helt jämt för tillfället. Eller rättare sagt jag står inte ut med henne just nu då hon gjort endel saker som inte är okej. Jag gillar inte när någon behandlar mina barn orättvist och att vissa av dem inte räknas. Då blir jag sur som en lejonhona. Så morr på svärmor just nu. Annars är min svärmor väldigt trevlig att prata med och hon har många bra åsikter och mycket roligt att berätta. Men vissa saker har hon och jag väldigt olika åsikter om och det är väl så det ska vara kanske.

Nä nu ska här griljeras skinka, vår andra redan. Julskinkemackor är bland det godaste på julen. :-) Sen blir det Wallander här, lite sent kanske men så hade vi sovmorgon imorse och barnen kanske sover länge imorgon med.
Vi har ingen jättestress här för tillfället då vi är isolerade här hela dagen imorgon med. Spela spel och göra julgodis står på agendan och bara inte en massa av oss ligger och spyr så kan det nog bli mysigt trots magsjukan.

Ha det så bra vänner och en God Jul till er. *kram*

En bild på mitt stora hjärtegull. Vi testar vår kamera med lite olika inställningar. Anton har uppsatt i tofs så det är därför håret ser lite annorlunda ut. Han älskar att ha uppsatt hår.  Han är så underbar Anton. 3 år är en  underbar ålder om man ser förbi trotsen, han har så många kloka och roliga tankar. Vi skrattar så mycket han och jag och vi gosar så mycket. Han visar varje dag hur mycket han älskar mig och är inte sen att berätta det. Sötisen min.

Ja denna dag när man vaknade så var min minsta lilla gumma hela 1 år. 1 år sedan som jag fick träffa min goa, goa sessa. Det har varit ett fantastiskt år och det har varit en ära att få lära känna henne. Hon är precis som sina syskon helt underbara, ja iallafall den mesta av tiden. Hon har världens humör denna lilla tjej precis som sin mamma och som sina storebröder Anton och Gabriel. Ja för det kan blixtra till här hemma när vi är på dåligt humör. Vi är rätt lika på den fronten, vi blir jättearga ett kort ögonblick och sen så går det över. Harald, Amanda och Martin har lite mer jämt humör och blir inte arga på samma sätt, de har bättre tålamod än oss andra hetsiga troll. :-D

Cornelia har iallafall börjat gå mer för sig själv nu och hon är underbart söt när hon knallar fram, ostadig som en alldeles färsk liten kalv. Det stora antal gånger hon drattar på ändan är svåra att räkna men inte ger hon upp inte, utan hon fortsätter sitt knatande och snart så kommer hon nog springa här omkring i huset.


Det var länge sedan jag var inne på bloggen, ja det var verkligen superduper länge sedan. Visste ett tag inte om jag ens skulle ha kvar den men tror nog att jag kommer ha det, iallafall som det känns nu. Jag vill ju utveckla den, låta den växa. Det är ju skoj att skriva, ja jag älskar att skriva och skrev ju dagböcker som barn.
Men ibland har jag känt mig hämmad i mitt skrivande, vad kan man skriva? Ens innersta känslor känns ibland som svåra att yppa i offentligheten. Jag har inte mått så bra på sista tiden, inget fel fysiskt förutom den j...a ledsjukdomen som är i sitt esse nu med att göra ont dygnet runt. Nä det är mitt kära huvud som mått dåligt. Det har varit alldeles för mycket ett tag och är fortfarande för mycket för att jag helt ska orka. Varje dag går i 180 och jag hinner långt ifrån med allt som jag vill hinna, allt som jag känner är viktigt att jag hinner med. Mitt minne är fortfarande helt kasst och jag måste skriva listor för att inte glömma. Är trött hela dagarna och orkeslös men man hinner ju inte vila något så det går bara runt runt. Jag tror mycket har med detta evighetslånga mörker, det känns som om mörkret äter sig in på en. Jag har svårt för att det är så här grått jämt, mitt humör blir tyvärr likadant men det kommer ordna sig. Bara det börjar gå mot ljusare tider igen. :-)

Veckorna har inte bara varit fyllda med en massa arbete utan vi har även haft mycket skoj. Träffat våra goa vänner och varit till Göteborg. Vandrat omkring inne på naturhistoriska museumet. Innan vi åkte dit så sa jag till min vän att jag hade haft en vision om hur våra 8 barn skulle springa åt varsitt håll där inne på museumet, de skulle springa som en flock vilda elefanter. Bilden var klar i mitt huvud. Tack och lov blev det inte så utan alla 8 barnen skötte sig superbra.

Gabriel och fisken var rätt lika. :-D


Sötis Anton som var nyfiken på allting men ständigt hade bråttom till nästa ställe.


Martin blev lite trött där en sväng men piggnade till när vi gick ut i friska luften.


Min största gosessa som är en underbar tjej som alltid ställer upp för en. Tack älskade vän. '*kram*
Efter naturhistoriska begav vi oss av mot Liseberg och julmarknaden där. Detta hade jag verkligen sett fram emot. Skulle varit iväg förra året men då var man ju rätt höggravid först och sen nyförlöst. Men nu gick allt bra. Fick även träffa min goa vän Sofia därbort och det var härligt att se henne igen. Hon är en helt underbar person och jag saknar att ha henne i min närhet.
På Liseberg hann barnen även skriva lite önskelistor till Tomten som han fick. Spännande för dem att träffa  honom och få överräcka önskelistan själva.


Nä nu är det dags att försöka greja lite, det sista rycket inför morgondagen. Ha det så bra. *kram*

Dagarna går i ett huj, det går mycket fortare nu när man har vfu på dagarna. Jag känner att jag kommer mer in i rollen som pedagog men än är det en massa som ska läras in. Jag måste säga att jag verkligen beundrar alla pedagoger, de har ett tålamod som inte är av denna värld. Och jag beundrar deras engagemang och hur kreativa de är. Jag hoppas jag kommer lära mig detta med tiden med. Jag har fått massa roliga tips på aktiviteter man kan göra med barnen och de ska dokumenteras. Jag känner det att jag vill få in allting i huvudet.
Det roligaste jag vet är när man får vara i ateljen och greja med barnen, pyssla och måla är ju sånt som är ett av mina största intressen och då trivs jag som fisken i vattnet.

Igår var en lång dag, på förmiddagen pluggade jag så gott som hela tiden och kom till förskolan runt lunch. Jag var med på deras apt på kvällen och var inte hemma förrens efter sju. Det kändes otroligt länge och jag saknade barnen massor. När jag kom hem var det bara att lägga Anton och Cornelia. Jag får gosa mer med dem idag. Mina små fisar som båda helst vill sitta i mitt knä jämt och ständigt. När jag gick så sent igår var jag med på utevistelsen på eftermiddagen, vi var väl ute en 2½ timme och på slutet var det så kallt. Detta var inge bra för mina leder och idag har höger handen och handleden svullnat upp, ja den börja igår. Resultatet är att armen är domnad och gör superont. Ser rolig ut gör jag med, med den där stora bullen av inflammation på armen. Jag kan bara inte förstå varför den domnar så, jag är ju opererad i handen just för att slippa att den ska domna. Känns som operationen var helt i onödan.

Nu i veckan fick vi hem denna goding med.


Jag vill vara hemma mer och bara fota en massa, den verkar så bra men det är mycket att lära in. Hade önskat mig en digital systemkamera men denna är nog nästan lika bra hoppas jag. Den är en långzoomare och jag har många gånger önskat att jag ska kunna zooma in mer på barnen när de leker och få fina kort än att jag måste gå nära och kanske störa deras lek. Sen så var mitt krav att jag måste kunna förstora korten en massa så jag kan göra tavlor av dem och då får det inte bli suddit som det hade blivit på vår förra kamera. Så det var kanske tur i oturen att den gick sönder.

Nu i veckan ska jag försöka hinna röja mer här hemma också, få bort en massa försmå kläder. Sen så skulle Harald hitta på något inför helgen, nice. Nä dags att göra sig klar och pysa iväg. Ha det så bra. *kram*

Jisses så dåligt med uppdateringar det är härifrån men livet är lite jobbigt fortfarande. Feber idag igen, för vilken dag och vecka iordningen vet jag ej längre. Febern går knappt ner med medicin, den är inte hög alls utan ca 1 grad mer än vanligt men det får mig att känna mig frusen och jag är skakig och så känner jag den bakom ögonen som jag alltid gör när jag har feber.



Vet att jag måste ta mig till en läkare för det är väl inte normalt att ha feber varje dag i flera veckor. Har lovat Harald att jag ska det då han börjar bli orolig. Dock så finns inte riktigt tiden tycker jag, började på vfun igår. Samma plats som i våras och det är både go personal och goa barn. Jag trivs rätt bra men känner att jag ej orkar ge det jag skulle vilja, vill helst ligga under täcket och sova tills jag var frisk.
Lederna mår inte heller något vidare av denna bilkörning fram och tillbaka runt 6 mil om dagen. Ingen jättelång bit men det förstår inte lederna i händerna utan de tycker att det är lite obehagligt med bilkörning.

Förutom min sjukdom så har vi haft det väldigt bra, fortsatt träffa vänner och familj, grejjat lite i huset och en massa annat. Denna vecka fyller gubben år så jag och Amanda ska iväg och leta presenter till han någon dag nu, ja vi vet väl rätt säkert vad vi ska ha för någonting.

Nä nu ska jag sova här så jag orkar upp imorgon och orkar med vfun. Ha det så gött. *kram*

Nu är det dags för fredagsmys. Fredagar är helt underbara eller ska man säga att fredagskvällarna är helt underbara. Idag ska vi bara försöka övertyga barnen om att det vore gott med något annat än Tacos som vi alltid äter på fredagar. Men nu ska vi bli bjudna på tacos imorgonkväll hos våra vänner så det känns som det räcker med att äta det en av dagarna. :-)

Men innan jag kan ta fredagsmys så ska jag ha ett seminarium. Jag ska skriva först om den första frågan och jag är rätt nyfiken på vilken fråga jag kan tänkas få. Det blir säkert om något jag inte är helt haj på, som energiomvandlingar. Haha, det skulle verkligen vara min tur. Äsch det kommer ordna sig.
Jag är mer nervös inför hur jag ska hålla ihop kroppsligt. Har haft feber sen igår. Så träligt för jag skulle ha träffat en go vän sen idag men vet inte om jag kommer orka det. Vill ju inte smitta dem med något heller.

Igår var jag i Kristinehamn och tack vare goa och roliga studiekamrater så var det en trevlig dag. Men jag frös hela dagen trots tjock tröja och kände mig inte helt piggelin. När jag kom hem så la jag mig fem min på sängen innan det var dags för musiklek. Trodde inte jag skulle ta mig upp då, det bara snurra i hela huvudet och jag frös som busen. Men tog mig iallafall iväg och Anton var så glad. Det gick allt att ta sig igenom det också, det är inte alltid som man bara kan ta det lugnt när man känner sig dålig. Det värsta med musikleken igår var att de hade ballonglek och jag och ballonger är inte så glada i varandra. Våra energier harmoniserar inte.
Väl hemma igen så hade min älskling lagat mat åt mig och barnen, själv skulle han iväg på ett möte med de andra som blivit uppsagda på tieto. Jag och barnen tog det bara lugnt hela kvällen då jag fortfarande inte kännde mig pigg. Dock så krångla Cornelia, typiskt. Hon brukar somna senast åtta men denna kväll hann hon bli nio. Jag som tänkt att när alla barn låg i sina sängar skulle jag svepa i mig medicin och lägga mig en stund med.

Måste säga ett stort tack till Anna igår som hade med sig världens goaste tårta till skolan. :-) Ja den var verkligen en av de godaste jag någonsin ätit. Tänkte jag skulle göra den till Harald när han fyller år.

Vet inte vad jag ska hitta på i present till min gubbe, brukar ha några idéer men nu är det tomt. Skulle vilja hitta på någon upplevelse åt honom men vad? Tur så är det ett par dagar kvar. Min mamma fyller år innan och jag vet inte vad jag ska hitta på till henne heller. Min hjärna har inte fungerat alls som den brukar på sista tiden. Det skrämmer mig men jag antar att det beror på att jag inte mår så bra. Vill ha tillbaka min hjärna som är på drift någonstans. Jag brukade alltid ha stenkoll på allt flera veckor frammåt.

Shit vad fort vinterkläderna tar slut i affärerna. Jag var ju i Ullared i augusti och köpte vinterkläder till barnen där. Nu när vi plocka fram deras kläder så såg vi att Gabriels jacka hade ett felsytt blixtlås. Jag blir så sur på mig själv som inte kunde kolla det noga i affären men man är så stressad där. Han hade jackan en gång ändå för det gick ju att få upp blixtlåset om man krångla men det kommer inte hålla så bra i längden. Men iallafall han hade den på sig en gång till skolan sen så såg den ut som skrutt. Det var några gråa fält på den och de är helt repiga. Jag fattar inte vad som hänt för jackan ser ut att vara helt utsliten så ska det ju inte vara efter en gång. Barnkläder måste ju hålla för lek. Vi får ta och skicka tillbaka den. Sen så kom vi på att han kanske skulle behöva en overall. Gabriel ville inte ha det först utan bara jacka och byxor men nu tyckte han också att overall var en bra idé. Vi gav oss iallafall ut på overalljakt och det var ju inte det lättaste. Vi hitta ingen overall någonstanns i hans storlek så det sluta med att jag fick beställa en Didriksson på nätet. Letade på nätet med på många kända sidor efter en. Ville egentligen inte betala så mycket för den då den skulle vara en extra overall och han skulle få ny jacka och byxor. Men nu får han baske mig ha overallen mycket med. Nu är det bara att hitta en jacka med, skulle iallafall få tillbaka pengar från Ullared när vi skickat in jackan. Tur det för man är inte gjord av pengar.

Alltså shit vad det kostar mycket med vinterkläder till fem barn. Men det är ju sånt man får räkna med när man skaffar barn. Tur ibland att man får barnbidrag.  Nu är det bara tjocka goa mössor till bröderna bus som ska inhandlas.

Annars går jag och längtar efter att nya Twilight ska komma ut, New Moon. Åh vad det ska bli spännande. :-)



Nä nu ska jag ta och få barnen iväg till förskolan och skolan så jag kan ha seminarium. Ha det så gött. :-)

Ja denna dag har varit en dag i de många känslornas tecken. Vaknade på dåligt humör efter att ha haft två barn liggandes på mig i ett par timmar medans gubben snarkade bredvid. Han kan verkligen sova den mannen och jag är glad för hans skull. Men jag vaknar av minsta lilla pip. Jag hör oftast när Anton kliver ur sängen i sitt rum på ovanvåningen mitt i natten innan han kommer ner. Både Anton och Cornelia är ju otroligt mammiga och vill båda helst sova på mig så inatt gjorde de sitt bästa.

Efter mycket bökande så klev vi tillslut upp och jag satte mig för att hjälpa Amanda göra spökern till vår lekparsfest i eftermiddag/kväll. Det blev ett litet gäng. Förmiddagen gick fort, det stod bakning på schemat med. Amanda fick hit en kompis och sen ringde min mamma och kolla om vi ville sätta på kaffe. Så hon, syrran, svågern och deras lille prins kom hit en sväng. Mysigt att träffa dem även om jag var på lite träligt humör men så kan det vara ibland. Har sovit uruselt ett tag nu och jag antar att det inverkar. Inte deras fel att jag inte är pigg och glad jämt.

Sen så började det iallafall närma sig tiden att gå till lekparken och börja göra i ordning. Och nu till det som får mig mest irriterad idag. Amanda berättar för sin kompis att vi ska bort och hon ringer då hem till sina föräldrar så att de ska komma och hämta henne. Amanda berätta tidigare när kompisen ringde att vi skulle bort på eftermiddagen. Iallafall när kompisen ringer hem till sina föräldrar så säger de att de har gäster nu och inte kan komma och hämta henne och att de trott att hon skulle stanna här till kvällen. Men hur sjutton kan man bara anta att det är okej att hon stannar. Oftast så är det ju okej men denna dag var det inte det eftersom vi skulle på festen och hade ingen ork att dra med ytterligare ett barn utöver våra fem. Så dålig stil av föräldrarna att inte kolla med oss om vi skulle göra något idag eller inte. När de lämna henne på förmiddagen så släpptes hon bara av med bilen. Ingen som kom in och prata med oss.
Iallafall så fråga mamman då Harald om han kunde skjutsa hem kompisen och snäll som Harald är så sa han ja. Visst ska man vara schysst och hjälpa till och vi ställer så gott som alltid upp när det är saker. Men denna dag var det mindre lyckat för nu blev vi pga detta lite sena till att ställa iordning allt i lekparken innan alla skulle komma.
Men men allt var klart när de börja dyka upp men det blev väldigt körigt hemma ett tag pga att Harald skjutsa hem henne. Jag hade kanske tyckt att det varit okej att det blev körigt för oss om föräldrarna från början hört med oss om vi kunde hjälpa dem men inte nu när de först antar att hon ska vara här hela dagen fram till kvällen och sen ber oss skjutsa hem henne för att de har gäster. Vi hade med massor att göra plus fem barn som tar en massa tid.

Jag tror att jag har extra dåligt tålamod med dem för att det är inte första gången de strular. En gång så var kompisen här hela dagen och hennes föräldrar skulle hämta henne runt 18-tiden eller nått. Men ingen kommer och vi väntar och väntar. Kompisen vill väldigt gärna åka hem eftersom hon varit här så länge och vi försöker ringa men då får vi inte tag på dem vare sig hemma eller på mobilen. Sen när klockan tillslut närmar sig en 20-20.30 så dyker mamman upp och ber om ursäkt och säger att hon glömt bort att dottern var här och trott att hon varit hos sin mormor för hon brukar vara där så mycket. Det var pappan som lämna henne här tidigare på dagen och sen åkte han utomlands. Ja vad säger man. Tycker ärligt talat synd om kompisen då, kan ju inte va kul att bli bortglömd. Liknande saker har hänt flera gånger med dem så man stör sig lite.

Jaja, kvällen blev iallafall underbar. Det kom väldigt många till lekparken, vi bjöd in ett stort gäng. Tror vi blev en 40 vuxna och 40 barn om ena mamman räkna rätt. Kul kul. Barnen har härjat och lekt som busen. De var helt slut när vi kom hem. Körde även igång ett gäng grillar där det grillades både korv, hamburgare, majs och inte minst marsmallows. Det stod ett stort gäng barn runt den öppna brasan och grillade marsmallows och de tyckte det var extra kul att grilla den tills den brann och blev kolsvart.  :-)
Jag hade även fixat en liten tipspromenad till barnen och jag hoppas att de gillade den och att det inte var för svåra frågor. Det sattes även upp de spöken jag och Amanda gjort i en snitslad bana i skogen. Där fick barnen gå när det blivit mörkt och lysa med sina ficklampor. Det gällde att hitta alla spöken och i slutet av banan fanns en skatt bestående av godispåsar till barnen. Tack Maria och Kristina för att ni fixa det, alla barn var lyckliga. :-)

Ja vi vuxna var med glada, det fanns så många härliga människor att prata med och man önskar att tiden inte gått så fort, man hann långt ifrån att prata med alla. Men så blir det ju alltid. Det var trevligt iallafall. :-)



Här går de på spökjakten. :-)



Här är Anton målad som kissekatt. Maria målade alla barn så fint till små katter. :-)



Nä nu ska vi se om jag och gubben orkar kika på lite Heroes innan det är dags att sova. Imorgon har vi inga planer än och det känns rätt härligt. Hoppas på fint väder så man kan göra någon utflykt. Ska försöka få upp Cornelias taklampa med och lite hyllor på ovanvåningen. Sov så gott alla. :-)

Halloj, här är jag igen, trött, gnällig och kissnödig och jag orkar inte göra ett dugg åt någonting av det.
Riktigt ruggigt lat är jag. Men jag vill inte sova för jag vill kolla på film ( borde plugga men orkar inte, tar det imöra ), borde se positivare på tillvaraon men jag är depp nu och därför gnällig, borde gå på toa för då skulle det kännas möe bättre men det är så tråkigt att gå dit och därför sitter jag här och är kissnödig.
Viktigt vetande eller hur? ;-D

Idag har jag varit i skolan igen, mycket trevlig dag tack vare mina roliga, söta och galna klasskamrater. Föreläsningarna gav inte så mycket men däremot umgänget. Vi har gjort två experiment idag, en vulkan och ett gäng dansande pappdockor under en ballong. Roliga experiment, de finns på youtube. Haha! :-D

Efteråt så hann jag vara hemma en halvtimme max innan det var dags att åka på musikleken med Anton. Denna dag ville Gabriel följa med också, mycket trevligt och mysigt. :-)

Vad har vi gjort sen sist då? Vi har haft Mia och Tobias här på middag och pokerspel, väldigt trevligt. Ni får gärna komma hit snart igen.
Vi har även varit och grillat med våra grannar, skoj skoj. Tack för det underbara förslaget, det var härligt att komma ut i skogen lite. Mysigt att grilla.
Läggar in lite kort på barnen från grillningen.





Barnen gillar verkligen att gå ut och grilla i skogen, man borde göra det oftare, så himla lätt och smidigt.



Cornelia gillade verkligen att sitta ute och peta, gräva, rota och smaka på jorden, kottarna, barren och vad hon nu hittade för någonting. :-D



Nu i veckan köpte vi äntligen en ny bäddmadrass. Den vi köpte för ett par år sedan var av riktigt dålig kvalitet. Den blev supertunn och vred sig så konstigt. Jag hade någon stor bubbla vid mina ben som var riktigt riktigt störande. Men nu åkte vi till favvoaffären Ikea och köpte oss en helt underbar madrass. Jag vill va i min säng hela tiden nu. Ja jag sitter här nu med och skriver.  Ny madrass = En glad Carita! :-D

Den gamla madrassen hamnade under bytet ute i hallen och blev genast till en rolig leksak. Cornelia och Gabriel var de första att prova den.



Hon skrattade som bara den när Gabriel gömde sig under den och hon fick krypa upp på honom vilket ledde till att han då kikade ut på henne. Det var urmysigt att höra. Gofisarna mina. Så vill jag att de alltid ska låta, det där gnölandet och gråtandet de har för sig lite då och då är jag bra trött på. Skulle inte sakna det för fem öre.

Så här fina är Amanda och Gabriel när de kommer från karaten. Gabriel har börjat haja lite hur man ska göra men han vänder sig fortfarande åt fel håll när han ska göra sin kata. Jaja, han fixar den nog snart. Han och Amanda får öva mer hemma.



Härom kvällen lekte Amanda och Cornelia i köket medan jag gjorde mat. Det var så gulligt att Cornelia försökte mata dockan. :-)



Min lilla söta bäbis. :-)





Anton var gullig och hjälpte mig med maten. Han gillar att vara med i köket och greja. Sötpotatisen min. :-)



Nä nu ska jag väl ta och uppsöka den där toaletten och sen se om gubben har sökt färdigt utbildningarna han funderar på så vi kan se på film. Nya Wallander tror jag det blir. Sov så gott, det ska jag göra på min sköna madrass. :-D